Orosmolnen tornar upp sig över Stockholms bostadsmarknad. Finansborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) har meddelat att strategin för att hålla stadens ekonomi i balans är effektiviseringar och fastighetsförsäljningar och menar att det finns långa listor på så kallade ”icke-strategiska verksamheter” som kan säljas. Hon avvisar inte heller att det skulle kunna röra sig om ett helt kommunalt bostadsbolag.
Att Stockholms högsta politiker öppnar dörren för att kanske sälja ut tusentals allmännyttiga lägenheter är ett alarmerande besked. I synnerhet för hyresgästerna som berörs, men också för alla som är vill se en rättvis och hållbar bostadsmarknad i Stockholm. Anledningarna till det är flera.
Oro för privata bolag
Det finns många bra och seriösa privata hyresvärdar, men också gott om exempel på hur privat vinstintresse hamnar på kollisionskurs med det som är bäst ur ett samhälleligt perspektiv. Många hyresgäster känner stor oro för att privata bolag skulle minska underhållet för att maximera sin vinst eller genomföra lyxrenoveringar för att kunna höja hyrorna. Det är heller inte ovanligt att folk tvingas flytta från sina bostäder när hyrorna chockhöjs efter renovering – en så kallad renovräkning. Detta har vi dessvärre redan sett exempel på i stora delar av Stockholmsregionen.
Det finns också exempel där centrum efter försäljning har förfallit och affärer har lagts ner på grund av höjda hyror och dåligt underhåll. Man säljer till fastighetsägare som säger att de är långsiktiga i sitt ägande men i verkligheten finns inget som binder nya ägare till det de har lovat. Till exempel har lägenheterna på Albyberget i Botkyrka bytt ägare inte mindre än tre gånger sedan kommunen sålde dem för sju år sedan. Hyresgästerna blir en handelsvara och riskerar att i värsta fall få kraftigt höjda hyror.
Många saknar höga inkomster
Det är såklart allvarligt eftersom det finns många hushåll i Stockholm som varken har höga inkomster eller stora besparingar och som också har drabbats hårt ekonomiskt av Coronakrisens effekter. Ytterligare fördyring av boendet kan tvinga fler att tränga ihop sig för att ha råd att bo, med ökad trångboddhet som resultat och de sociala konsekvenser det för med sig.
Den som strävar efter minskad boendesegregation i Stockholm bör också känna oro för eventuella privatiseringar av allmännyttan. Det är inte ovanligt att privata värdar kräver att sökande ska ha en inkomst som är tre eller fyra gånger så hög som hyran för att godkänna hen som hyresgäst, medan de allmännyttiga bolagen är mer generösa i sina bedömningar. Dessutom godkänner de privata bolagen ofta inte till exempel tidsbegränsade anställningar eller försörjningsstöd som inkomst. Detta, kombinerat med att privata hyresvärdar också i högre utsträckning väljer hyresgäster efter godtycke, riskerar att ytterligare försvåra möjligheterna att få en bostad för de som redan idag har det tuffast, och därmed spä på boendesegregationen och ojämlikheten i vår stad.
Bostäder för alla
Kommunerna har ett stort ansvar för att bostadsförsörjningen ska fungera. Ett av de viktigaste verktygen för detta är allmännyttan. Dessa kommunägda bostadsbolag finns till för att se till att det finnas bostäder för alla grupper i samhället. Inte minst grupper med särskilda behov eller med en svag ställning på bostadsmarknaden. Det äldre bestånd som ofta kommer på tal när det gäller försäljning är inte sällan det allra mest värdefulla beståndet för vanliga medborgare – det utgörs av äldre, billiga bostäder som en relativt stor grupp av befolkningen kan efterfråga. Om majoriteten i stadshuset säljer eller ombildar dessa lägenheter avhänder man sig ett av de viktigaste verktygen för att skapa en bättre bostadsmarknad för stadens invånare.
Finns inte majoritet
Att sälja ut allmännyttiga lägenheter till privata fastighetsägare saknar dessutom stöd hos den styrande majoritetens väljare. I en opinionsundersökning utförd förra året av Kantar Sifo svarade en klar majoritet av Centerpartiets, Liberalernas och Miljöpartiets väljare att de är emot att allmännyttan säljs. Även ombildning till bostadsrätter möter starkt folkligt motstånd enligt den undersökningen. Den demokratiska förankringen för en sådan politik är alltså mycket svag.
Det Stockholm behöver är fler bostäder med rimliga hyror, minskad segregation och bättre boendemiljöer. Inte ökad otrygghet och segregation. Allmännyttan behöver utvecklas som bostadspolitiskt verktyg, men framförallt användas för att förbättra bostadsförsörjningen för stadens växande befolkning. Många hyresgäster har aktivt valt att bo i allmännyttan. Att sälja deras hem över deras huvuden är att förvägra dem sin valfrihet. Allmännyttan ska vara till allmän nytta, inte för att göra vinst på hyresgäster.
Vi representanter för Stockholm stads 10 hyresgästföreningar uppmanar majoriteten i stadshuset att begrava eventuella planer på utförsäljning av allmännyttan i en skrivbordslåda. Gärna i en djup sådan med lås på.