Det är den största förändringen av nedre Norrmalm sedan gamla Klara revs under andra halvan av 1900-talet. På 1880-talet, tio år efter att Centralstationen invigdes, bodde här 17 402 personer. I dag endast 1 842.

En av dem är Max Stedje, 18. Han är född och uppvuxen på Bryggargatan.

– Det är nära till allt, bra läge. Jag känner mig inte otrygg även om det sker lite skumraskaffärer på bakgatorna ibland. De struntar i mig och jag i dem, kan man säga. Vid några få tillfällen har vi ringt polisen när vi sett pågående inbrott.

Men 2017 skedde något i Max närhet som verkligen var otäckt. Terrorattacken på Drottninggatan då fem personer dödades.

– Jag var ensam hemma, hörde sirener och slog på nyheterna. Mina föräldrar kunde inte komma hem på grund av avspärrningarna.

Dött efter kontorstid

Max säger att området är mer eller mindre dött när inte kontor och butiker har öppet, särskilt under pandemin.

– Det är framför allt gågatorna som är tomma. Drottninggatan en morgon klockan sex är helt öde.

Han lärde sig cykla på innergården och fick sedan under moderlig övervakning ge sig ut på cykelbanorna på Vasagatan.

Vad gäller planerna för Centralstaden ger han dem tummen upp.

– Det är över förväntan, inte så höga hus och trevligt med de små gatorna som kan ge bra kvarterskänsla. Men det är lite för många gågator. Det är ju fint sommartid men en vinterkväll blir det helt öde när butikerna stängt.

– De har redan tagit bort bilar på Klarabergsgatan. Området förlorar lite liv när man tar bort bilar.

Var vill du bo när du flyttar hemifrån?

– Det skulle nog vara bra med miljöombyte men blir jag kvar här är det bra så.

Han framhåller de små bakgatorna med sina småbutiker.

– Man lär känna dem som jobbar där och det är en bra grannsämja trots att det är mitt i smeten. Många man pratar med tror inte att man bor där eller att det är värsta lyxlägenheten. Men det är inte så stora lägenheter här.