Det är en av årets första riktigt varma dagar och korna i lösdriften på Bögs gård ser ut att må gott i vårsolen. När som helst ska de släppas ut på sommarbete och sedan ströva fritt på 385 hektar hagmark fram till september.
Kosläppet på Bögs gård brukar locka runt 5000 åskådare. Men i år blir det inget för publik. Den torra sommaren 2017 gav magra skördar i hela Sverige, och Bögs gård, som till 90 procent självförsörjande på foder från de egna markerna, är måna om att köpa in så lite som möjligt.
– Vi släpper ut dom så fort vi bara kan, säger Anders Ström.
Tillsammans med sin syster Bia Ström arrenderar han Bögs gård av Sollentuna kommun och fortsätter driva det familjeföretag som grundades 1856 då en kyrkvärd i Norrviken tog tillfället i akt efter att den tidigare arrendatorn blivit änkling och flyttat.
Sedan dess har gården gått i arv i fem generationer. Men inte från far till son, som länge var brukligt.
När Klas Henrik och Anna Sofia Eklunds äldste son August dog var det dottern Maria som tog över tillsammans med sin man Anders Magnus Johansson. De fick i sin tur inga söner alls – men väl fyra döttrar som fick slita hårt på gården. Och det var en gest av vänlighet, försäkrar Anders Ström.
– De lät döttrarna jobba, men inte som pigor, och det var ovanligt på den tiden.
10 år senare, 1905, började en ny era på Bögs gård. Familjen Rudbeck på Edsberg sålde marken till Kronan och snart bröts tystnaden av hundratals militärer som marscherade in på Järvafältet. Det var inte alltid helt lätt att bedriva jordbruk i ett militärt övningsområde, men Anders Magnus och Maria såg även möjligheterna.
Genom att sälja halm, hämta ved och städa kunde de göra sig lite extra förtjänst och med tiden kunde de till och med utöka. Anders Magnus och Maria timrade upp nya stallar, skaffade fler djur och började leverera mjölk till Lundgrens livs i Sollentuna.
– Anders Magnus var en entreprenör och tack vare byteshandel hade de det ganska bra ställt på den tiden, berättar Anders Ström.
Anders Magnus Johansson var den förste bonden på Bögs gård som började med business vid sidan om.
Åsa Sommarström
När Maria gick bort funderade Anders Magnus på att göra sig av med gården. Och återigen var den en dotter som klev fram.
En av de fyra – som med tiden blivit kända i bygden, och omnämnda på tv, som ”Johanssons vackra döttrar” – gifte sig nämligen med en viss Elis Ström som Anders Magnus anställt på gården.
– Det var en slaktare från Rosersberg – en rejäl karl. Händer som dasslock, och han kunde jordbruk, berättar Anders Ström.
Greta och Elis Ström tog över Bögs gård 1932 och under 40 år hann de både vara värdar för olympiska ryttartävlingar och fasa ut hästen som arbetsredskap till förmån för traktorn.
De hade också kunnat bli den sista generationen Ström på Bögs gård – om inte en spyfärdig fritidspolitiker hade avgjort en benhård politisk strid.
I ett valtal 1962 lovade statsminister Tage Erlander att bygga en ny jättestadsdel på Järvafältet. Bara i Sollentuna kommun skulle det bli bostäder för 40 000 nya invånare och två nya tunnelbanestationer – en vid Bögs gård och en vid Fäboda gård.
Fem år senare utlyste Sollentuna, Stockholm, Solna, Sundbyberg och Järfälla Nordens dittills största arkitekttävling, och några månader innan arrendet med Kronan skulle löpa ut, blev Elis Ström intervjuad i pressen.
– Jag blir väl ett minnesmärke, sa han och utmålades som Järvafältets siste bonde.
Men ödet ville annorlunda.
När övningsområdet på Järvafältet avvecklades köpte Sollentuna kommun 1000 hektar av staten. Sedan skulle marken säljas vidare till Stockholms stad som ett led i planerna för den nya Järvastaden.
Det var åtminstone tanken när kommunstyrelsens dåvarande ordförande Carl Erik Nilsson (C) till slut drog i handbromsen. Kommunfullmäktige hade redan klubbat beslutet som skulle ge 79 miljoner kronor till kommunkassan, men Carl Erik Nilsson drev igenom en ny omröstning och natten till den 12 november 1974 ogiltigförklarades affären med minsta möjliga marginal.
– De hämtade in en magsjuk ledamot och vann med en röst, berättar Anders Ström.
Fem år senare blev Järvafältet ett statligt naturreservat. Och precis som under Kronans tid medför detta sina utmaningar. Idag har reservatet 500 000 besökare per år, och det är inte alltid så lätt att driva ett jordbruk bland alla motionärer, picknicksällskap och kick off-gäng, konstaterar Anders Ström.
– Nysådd vall är ingen gräsmatta!
Samtidigt lever arvet från Kronan kvar.
– I höstas fick vi upp en pansarmina som bombgruppen var här och smällde på plats, berättar han.
Stor-Mulle, eller 1086 som han egentligen heter, väger in på modiga 1200 kg och är därmed gårdens största tjur.
Åsa Sommarström
Idag står verksamheten på Bögs gård på flera ben. Den största näringen är köttproduktionen med ett hundratal nötdjur av raserna Hereford, Charolais och Aberdeen Angus. Därefter kommer visningsgården som Anders och Bias mamma Ruth startade redan på 1970-talet. Sedan dess har de utvecklat konceptet och arbetat fram en tydligare pedagogisk profil.
– Det här är inte bara en klämma, känna- och gullagård. Det är en kunskapsgård, säger Anders Ström.
Att han och Bia skulle ta över gården var det egentligen aldrig någon tvekan om. De berättar om en uppväxt där kompisar kom och hjälpte till med skörden, och sedan följde med och badade och grillade efteråt. Och om den speciella gemenskap som följer av att man jobbar tillsammans med kroppen.
– Det var en helt fantastisk uppväxt. Vi växte in i det och kände oss aldrig pressade, berättar Anders.
Och till skillnad från de flesta som drömmer om ett liv på landet har de aldrig riktigt behövt välja bort stan. För läget är rätt så unikt – mitt i ett naturreservat och en urgammal kulturbygd men bara två mil från Sergels torg.
– En vanlig lördagkväll kunde jag förlösa en kalv och en timme senare stå på Café Opera med en paraplydrink, berättar Anders Ström.