Hur tycker du att staden utvecklas?
– Det är ett otroligt tryck på byggandet. På gott och ont. Ibland tar vissa processer alldeles för lång tid, och ibland tänker man att det kanske gått för fort och inte känns genomtänkt. Flera intressanta projekt utvecklas men många kvarter har tillåtits bli för höga, bland annat i centrala delar av stan. Det är förstås en stor utmaning med den planeringsfilosofi som finns nu, med förtätning inom den befintliga stadsstrukturen. Skalan förändras för att tillskapa många bostäder och ekonomiskt bärkraftiga projekt, men det är ofta problematiskt. Skönhetsrådet vill bevaka att allmänna platser och gaturum är trygga och trivsamma och att grönska och friytor inte försvinner. Men det finns också platser som är väl lämpade för en högre bebyggelse.
Hur mycket makt att påverka har rådet, och är rådet viktigt?
– Den formella makten är inte stor eftersom vi är ett rådgivande organ. Just nu tycker vi att vi har ett stort förtroende och från stadens håll ser man oss nog som en kvaltitetsgranskare. Jag tycker att det är viktigt att någon får ägna sig åt att reflektera lite mer övergripande. Planeringen är styrd av politiska och ekonomiska förväntningar. Just därför är det viktigt att någon höjer blicken.
Kan ni styra över färgval vid nybyggnation till exempel?
– Vi kan ha synpunkter. På detaljplanenivå är det ju inte ovanligt att kulören eller fasadmaterialet är preciserat och där kan vi absolut ha synpunkter. Men oftare handlar det om volym och gestaltning i det skedet.
Hur ser du på rådets roll i framtiden?
– Tittar man historiskt har det verkligen gått upp och ner. Det har motionerats om att rådet ska läggas ned, och nu senast om att vi ska vara beslutande. Så pendeln slår åt båda håll. Jag hoppas att vi kommer kunna fortsätta jobba som vi gör nu.
Slutligen, vilken är den fulaste och finaste platsen i Stockholm?
– Norr Mälarstrand är en vacker strandpromenad längs Mälaren varifrån man dessutom får en fin överblick över vår vackra stad. Men när man har passerat Stadshuset kommer man till Tegelbacken som fortfarande lever upp till sin gamla benämning ”Tegelbackseländet”.