I en ring sitter bästa danskompisarna och håller handen. William, 12 år är invirad i en Sverigeflagga. Om några sekunder får kommer de får reda på om han kniper en pallplats i VM.
– Det var hög volym och mycket bas, jag var nöjd bara av att vara i final, säger han.
När fjärdeplatsen ropas ut förstod han– bronsmedaljen är hans. Han tittar på sina vänner och skriker.
– Det var så häftigt, jag sprang fram, det känns faktiskt fortfarande overkligt, säger han.
Mitt träffar William i danssalen i Roslags Näsby, Laisings Dansinstitut, där han spenderat oändlig många timmar de senaste fyra åren. Han tränar nämligen sex till sju gånger i veckan.
– Jag har alltid dansat. När jag tävlar så glömmer jag bort alla i publiken och går bara in i musiken, säger han.
Gemenskapen är viktig
Han började dansa i klasser redan som sjuåring, då i streetdans. Sedan dess har dansen blivit hans allt. Han har förutom VM-bronset, vunnit SM, och blivit tvåa i EM i år.
– Jag har redan klarat av mina två stora mål, säger han.
Popping började han med eftersom han tyckte det ”såg coolt ut”. Allt är freestyle och inte förkoreograferat så det gäller att vara påhittig. En stor del till att han fortsätter är gemenskapen.
– När man battlar så hejar alla på varandra och jag är kompis med många, kanske inte precis när man tävlar, med innan och efter, säger han.
Han har svårt att inte dansa, mellan frågorna slänger han in några steg. Direkt när musiken sätts på kommer leendet.
– Jag dansar nog lite hela tiden, jag brukar stå framför spegeln hemma. Sen tittar jag på andra på tävlingar, det är mycket så jag lär mig. Det är bara kul, säger han.
Vad vill du göra i framtiden?
– Jag vet faktiskt inte, men det vore kul att få läsa ut i dans någon gång, säger han.