Runt om i Upplands Väsby står de: Resta stenar, ibland täckta med lavar och med knappt läsbara spår av runor.
Och de är många – på liten yta. Numera räknas faktiskt Väsby som runstenstätast – i hela världen.
På drygt 14 kvadratkilometer, hela kommunens yta, finns inte mindre än 79 runstenar.
– Vallentuna har alltid räknats som runstenskommunen nummer ett, men med det nya sättet att räkna placerar sig Upplands Väsby i topp, berättar Magnus Källström från Runverket vid Riksantikvarieämbetet.
Han förklarar att det går tillbaka till den äldre administrativa uppdelningen av härader och då fanns de flest runstenar i Vallentuna härad. Hit hörde då också Fresta och Hammarby socknar som i dag tillsammans med Eds socken utgör Upplands Väsby kommun.
– Vallentuna kommun har fortfarande flest stenar, men i förhållande till ytan blir de flest i Väsby. Det räknade en runentusiasten Jan Owe ut för några år sedan.
Uppland kryllar av runor
Att Uppland är runstenstätt är dock ingen nyhet. Under vikingatiden fanns här tätbebyggd, välmående jordbruksmark.
– Genom vikingatågen österut ville man öka sin makt genom plundringar och erövringar. Då restes stenar efter de som aldrig kom hem igen.
Men vilka stenar sticker ut i Upplands Väsby? Mitt i gav sig ut på en liten runstenssafari en mulen februaridag med Magnus Källström. Första stopp: Hammarby kyrka och en inristad stenkista från 1100-talet i kapellet.
– Det här är en unik gravkista av huggen sandsten som förmodligen stod inne i den äldsta kyrkan. Det är väldigt ovanligt med så massiva stenkistor, berättar Magnus Källström.
Han läser obehindrat från den inristade futharken, "alfabetet" som användes vid runristning:
– "Gud hjälpe hans själ". Här har en Kristin låtit göra en stenkista till minne av sin son. Och varje gång som någon läste högt från runorna blev det som en bön för honom.
Runristaren Olev, som verkade mest i Täby och Spånga, tros ligga bakom den här stenen som murats in på baksidan av Hammarby kyrka.
Stefan Källstigen
På baksidan av kyrkan finns en runsten inmurad i väggen, med ett rundjur i form av en utdragen varg.
– Den här har med största sannolikhet ristaren Olev gjort. Man ser det på utformningen av djurhuvudet och ornamentiken. Hans stenar återfinns annars mest i Täby och Spånga.
Ristaren Fot varit framme
En biltur senare är vi framme vid Harby gård, där två imponerande stenar från mitten av 1000-talet står nedanför en hage med betande islandshästar.
– Här har ristaren Fot varit framme. Det finns troligen ett 80-tal stenar av honom, men bara ett fåtal är signerade. Det här är en av dem, berättar Magnus.
På Hagvägen i Runby finns fragment som runforskare Magnus Källström tror kommer från samma runsten.
Stefan Källstigen
Sista stoppet för dagen blir i Runby, nära Bills backe. Den här runstenen är lätt att missa, eftersom den saknar skylt och är arrangerad på ett annorlunda sätt: fem runstensfragment ingjutna i ett sfäriskt betongblock.
– De här bitarna hittades på 1950-talet när man schaktade efter en rivning vid Runby gård. Man trodde inte att de gick att passa ihop till en hel sten, men jag är helt säker på att de gör det, säger han finurligt utan att avslöja hur.
– Och jag har ett par källor som nog ingen känner till. Dessutom tror jag att den sista stora runristaren, Öpir, har varit inblandad och där är det nog ingen som säger emot.
En av två mäktiga runstenar nedanför Harby gård.
Stefan Källstigen
Vad är då typiskt för runstenarna i Väsby?
– Jag skulle säga bredden. Här finns allt. De beskriver faktiskt hela den uppländska runstenshistorien och runstenskonsten.
För den som vill göra en egen runstenssafari finns det 30 stenar i Ed, 29 i Hammarby och 20 i Fresta.
Magnus tipsar särskilt om runstenarna i Vilunda (Norra berget), runblocket vid Kyrkstigen i Ed, Runbyblocket (Ladbrostenen) och stenarna vid Löwenströmska sjukhuset.
– Och glöm inte Fresta kyrka. Bara där finns tolv stenar!