Hanarna är först på plats. Så småningom kommer honorna, romstinna och leksugna. Honan lägger sina ägg i det solvarma vattnet och det är inte ovanligt att flera uppvaktande hanar samtidigt sprutar sin mjölke över äggen.
Fast bara inte just när Mitt i är på besök.
Som torpeder
– Skiner solen så börjar de, säger Lars Lindqvist, ordförande för Vaxholms fiskevårdsområdesförening som guidar oss vid gäddfabriken på Bogesund.
Området är ett tidigare torrlagt träsk som numera översvämmas från årsskiftet februari/mars till mitten av juni. På så vis skapas rätt förutsättningar för gäddor att fortplanta sig. Perfekt med andra ord, utom just att det står en fluktande reporter och fotograf med tidsnöd vid strandkanten.
– De vill ha så grunt vatten som möjligt med fjolårsgräs. Är det en varm dag så far de runt i vattnet som torpeder, säger försäkrar Lars.
Lufttemperaturen är okej, runt tolv grader. Däremot vill inte solen titta fram för att höja värmen något ytterligare i vattnet.
Rovdjur redan när de kläcks
På den spegelblanka ytan syns inte minsta krusning eller plask.
Annat var det någon vecka tidigare i april, då bekanta till Lars filmade gäddorna.
En hona har flera tusen ägg som läggs i omgångar och befruktas. Äggen klibbar sedan fast vid vegetation i vattnet tills de kläcks 10 till12 dagar senare. Redan när de föds är de pyttesmå gäddynglen hungriga små rovdjur som börjar med att äta plankton och sedan allt större byten.
– Sedan kan de bli kannibaler. Större gäddyngel kan äta upp sina mindre syskon, och de växter snabbt, berättar Lars.
Bakgrunden till anläggningen är att många naturliga lekplatser för gäddor - kanske så många som hälften - försvunnit under 1900-talet. Ofta beroende på muddringar och utdikningar.
Redan 2014-2015 påbörjades projektet att skapa gäddfabriken på Bogesund som har flera inblandade parter. 2020 var allt klart, så det här är tredje året de rovgiriga fiskarna kan leka här.
– Det känns jätteroligt. Den här våtmarken blir allt bättre, och det blir mer och mer fisk och det kommer även amfibier (groddjur), säger Lars.
– Så småningom kommer björkarna som står i vattnet att dö och då kommer det att se ut som ett träsk i Louisiana. Då blir det ännu mer insekter och massor av käk till fiskarna.
Och visst kan man ana att de trots allt finns där, under den spegelblanka ytan, och bara väntar på solvärmen som ska sätta fart på allt.
Ja då är det vår!