Håbo kommun säljer redskapsbodar.
Där har ni rubriken på kommunens hemsida som fick en hel del människor att höja på ögonbrynen och som också skapade viss debatt på sociala medier.
Det hela handlar om att kommunen satte upp de nio valstugorna som stått på plats utanför Bålsta centrum för försäljning via auktion.
”Varför inte ge bort stugorna till förskolor och skolor, perfekta rastbodar?”, tycker en Facebook-användare.
”Varför inte fixa till dom och låta de stå kvar? Där kan man sälja grönsaker, jordgubbar och en massa annat och även hyra stugor för loppmarknad eller en mysig julmarknad”, tycker en annan.
– Kommunstyrelsen fattade ett beslut om att det skulle införskaffas valstugor och i samma beslut stod det att de skulle säljas. Vi verkställer bara uppdragen, säger Karin Gustafsson, fastighetschef på kommunen.
Säljs i grupp
Via auktionsföretaget Klaravik lades de blivande redskapsbodarna ut i två grupper, en om fyra och en om fem.
– Det vanligaste i dag är att man använder sig av en auktionsfirma för att få en så rättvis hantering som möjligt. Att man lagt de i grupp är på rekommendation av Klaravik, för att få bästa pris. Det blir ju en mindre och effektivare hantering än om man gör nio olika affärer, förklarar Karin Gustafsson.
– Men skulle det visa sig att vi inte får någon köpare. Då får vi gå ut styckevis med dem.
Det behövdes dock inte. Ett tag såg det möjligen ut som om man inte skulle nå det hemliga reservationspris som satts ut, men när auktionen avslutades på morgonen, tisdagen den 20 september, hade båda grupperna sålts, men till ett betydligt lägre pris än de köptes in för, vilket var 495 000 kronor plus moms. I det priset ingick även transport från Knivsta och uppställning av stugorna på plats i Bålsta.
Första gången
För gruppen med fem bodar blev det vinnande budet 71 000 kronor och för gruppen om fyra stannade det på 55 000 kronor. Totalt alltså 126 000 kronor.
Har man gjort så här förut, sålt valstugor?
– Nej. Det här är första gången. Förra valet återanvände man gamla stugor och efter det valet var det inte så mycket kvar av dem. De slits av att flyttas fram och tillbaka. De får inte alltid vara ifred och det är en ganska meckig hantering som också kostar pengar, säger Karin Gustafsson.