Stockholms Filmfestival är tillbaka på allvar i år. Det blir 130 filmer och närmare 300 visningar under tolv dagar. Beatrice Karlsson är festivalens programchef. Hennes jobb med att välja filmer börjar redan i december.

– Egentligen började det redan för flera år sedan. Vissa följer man redan från manus- eller pitchstadiet. Vi har täta kontakter med independent-producenter, säljbolag och distributörer och åker förstås till andra festivaler. Sedan har vi en sajt där vem som helst kan skicka in sin film, säger hon.

Programavdelningen har avverkat uppemot 3 000 filmer inför årets festival. Själv gissar Beatrice att hon har sett mellan 300 och 400. Helst i en salong, men även på kontoret finns en projektor. Liksom hemma i lägenheten.

– Jag plockar ner den enda tavlan på väggen i vardagsrummet och projicerar direkt på väggen. ”Duken” blir nog två gånger 2,5 meter. Det är lite svårt under sommaren men även då funkar det, säger hon.

Gillar Skandia-biografen

Annars är favoritplatsen att njuta av en film är Skandia på Drottninggatan.

– Det är något speciellt när 532 människor tar in en film tillsammmans och man vet att det är första gången de ser den. Dessutom sker många av våra regissörsmöten där.

Men du har väl redan sett den då?

– Haha. Ja, jag kan sitta och fokusera på alla andras reaktioner.

När Beatrice Karlsson ska berätta vad som är speciellt med Stockholmsfestivalen lyfter hon fram alla möten mellan filmskapare, skådespelare och publik.

– Det är ett ganska stort pussel att hitta luckor i deras kalendrar. Vi fokuserar på att få hit så många regissörer som möjligt. Förra året sa Kenneth Branagh att ni får filmen om jag får komma. Och det fick han! I år är vi väldigt stolta över att Sam Mendes kommer hit med sin Empire of Light.

Bredden viktigast

Allra viktigast, enligt henne, är emellertid den unika bredden.

– Vi har 130 filmer från 50 länder. På den vanliga svenska biorepertoaren är utbudet till nästan 90 procent amerikanskt eller svenskt. Vi hittar och visar filmer från hela världen som aldrig annars skulle nå den svenska biopubliken.

Som brukligt på festivalen finns ett särskilt fokusland. I år är valet aktuellare än någonsin.

– Det är en spaning vi såg redan förra året då Rhino av Oleg Sentsov vann Bästa film och sedan nu när Ryssland gick in i Ukraina kände vi vad kan festivalen vara för plattform för den ukrainska filmindustrin? Ukraina är ett starkt filmland, både historiskt och i nutid och har varit på vår radar en tid.

Ryska filmer inte välkomna

Totalt sju långfilmer och en kortfilm från Ukraina går upp på dukarna. Dessutom ger festivalen 100 000 till vinnaren i work in progress-tävlingen, där ännu inte färdiga ukrainska filmer ingår. Lika mycket pengar delas ut i stöd till svenska distributörer som vill ta hit filmer därifrån.

Samtidigt som Ukraina gled in i strålkastarljuset gick ridån ner över ett annat land. Filmer finansierade av den ryska staten är portade.

– Det kändes som ett bra beslut. Däremot bojkottar vi inte ryska regissörer, säger Beatrice Karlsson.

https://www.mitti.se/noje/utmaningen-kan-du-se-film-i-ett-dygn-utan-att-somna/repvjz!PzETT@1LN414IegrIHxHow/