Platsen är en källarlokal i ett bostadsområde i Blackeberg.

Ett kontor och tidigare omklädningsrum åt ett rivningsföretag.

När de flyttade in rev de ut en del av inredningen, bland annat en heltäckningsmatta som inte passade in i sammanhanget, låter de förstå.

Målade om

De följde upp med att måla om väggar och tak.

– Vi drömde om något nytt, där vi delade med oss, säger Agnes Larsson, konsthantverkare.

Smidesverkstaden, de öppnade i maj i fjol, är tidvis öppen för allmänheten.

– Vi vill nå dem som inte har testat, säger Agnes Larsson.

På en vägg hänger en spegel med oval ram.

Några av verktygen som behövs i en smidesverkstad.

Stefan Källstigen

På olika bord och på väggar hänger och ligger olika verktyg prydligt ordnade, som tänger och sågar, uppenbarligen avsedda för att bearbeta olika metaller med.

Stubbar

I lokalen finns även ett par stubbar som lika uppenbarligen används som några av verkstadens olika arbets- och avlastningsbord.

Den dagen Mitt i besöker smidesverkstaden arbetar Agnes Larsson med att färdigställa vad som liknar en stor grankotte i metall.

Agnes Larsson i färd med att färdigställa ett konstverk i metall. För att fästa metallbitarna använder hon egentillverkade nitar av ståltrådsbitar.

Stefan Källstigen

Hon visar hur hon med hjälp av en vals kan ändra tjockleken på metallen genom att pressa metallbitarna genom valsens valsrullar och få metallbitarna som ska bli kottfjäll i önskad tjocklek. 

Egna nitar

För att tillverka nitar att nita fast de många kottfjällen med klipper hon loss bitar från en metalltråd vars ändar hon bankar till några gånger med en hammare så att trådbiten får nithuvuden.

Maki Okamoto, hennes konstnärskollega, berättar att med valsens hjälp går det även att ge metall en textur, ett mönster, genom att placera exempelvis blommor ovanpå metallen innan metallen pressas mellan valsrullarna. På så sätt pressas ett mönster in i metallen.

Metall är ett material som går att ge ett önskat mönster.

Stefan Källstigen

Både Agnes Larsson och Maki Okamoto har gått på Konstfack. Agnes Larsson gick ut 2007, Maki Okamoto några år senare, 2010.

Konstnärsduon har det gemensamt att de båda gillar att arbeta med metall.

– Det finns en oändlig massa tekniker att jobba med, säger Maki Okamoto.

Som nyutbildad konstnär arbetade Maki Okamoto med trä. Senare fann hon metall vara ett mer tilltalande arbetsmaterial.

Stefan Källstigen

Hon berättar att hon egentligen började sin konstnärsbana med att jobba med trä.

– Där tar man bort material, säger hon.

Hon kräver mer av materialet. Metall kan man forma på massa olika sätt och metaller går också att smälta ned och återanvända.

Överraskade

Förutom att skapa egna verk håller de kurser för allmänheten, kurser som gett dem insikten att kursdeltagarna ofta inte är medvetna om hur metaller kan förändras.

Att löda i metaller kan upplevas som en "magisk grej" av deltagarna, säger Agnes Larsson.

– Nästan alla är nybörjare och har ingen aning om hur metaller funkar. Det är roligt att lära ut när de förstår hur metaller fungerar, säger Maki Okamoto.

Till de mer populära metallföremålen att tillverka hör smycken, som ringar.

Maki Okamoto säger att hon ser deras verksamhet som något i tiden:

– Många tänker på hållbarhet, hur sakerna är tillverkade och hur man kan ta hand om det man har i stället för att köpa nytt.

Har ni ett mål med verksamheten?

– Vi håller på så länge vi orkar. Vi vill att yrket ska fortsätta att finnas, säger Maki Okamoto.

Duon hoppas på en renässans för metallsmidet.

Stefan Källstigen