Han har sänt radio sedan i slutet av 70-talet. Men den 1 april är han en fri man. Efter att i år underhållit svenskar i allmänhet och göteborgare i synnerhet är det nu över. Stefan Livh tackar för sig tisdagen 31 mars.
– Jag har gått och värkt på det här i över ett år. Det har på senare år uppstått en viss mättnadskänsla och jag vill gärna sluta innan jag blir en parodi på mig själv. Jag är rädd för det, säger han när Göteborg Direkt träffar honom under pågående sändning i studion ute vid Kanalhuset vid Göta älv.
Peter Le Marc pushade
Sommaren 1978 klev han in i Radio Göteborgs lokaler på Spannmålsgatan i Nordstan.
– Jag jobbade på ett produktionsbolag som gjorde videor och filmer. Vi var först med att ta in videokameror. På radion fick jag ett vikariat som tekniker. Jag hade sökt det för att det var kul, berättar han.
Han spelade då trummor med Peter Fransson, innan han tog sig artistnamnet Le Marc. Det var också han som pushade Stefan Livh att skicka in ett pilotprogram för att få chansen att sända sitt eget program.
– Det var hemmainspelat med artister och musik, säger Stefan Livh som 1979 började sända sitt "Rockronden".
– Det är lustigt. Jag lyssnade nyligen på det första programmet och det håller fortfarande. Jag var ju helt autodidakt och har hela tiden bluffat mig fram. Jag väntar fortfarande på att jag ska bli avslöjad.
Parallella karriärer
Snart blev det parallella karriärer. Dels trumslagandet. Dels radiojobben. Det sistnämnda utvecklade han genom åren med ingredienser som busringningar och covers på kända låtar där Stefan Livhs egenskrivna texter gav låtarna en definitivt egen tolkning.
Han är fortfarande förtjust i busringandet och har blivit något av en expert inom området.
– Jag föreläste nyss för de poliser som sitter på 114 14 och pratade om avarterna av telefonsamtal.
För det är ju förstås inte bara Stefan Livh som utsätter andra för sitt bus. Han har själv blivit utsatt.
– Ja, ta Anne Maj Wilkinson i "Rally". "Hon" ringde in till programmet och vi hörde att det var fejk, men det var så bra att det fick fortsätta i två år. Vi träffade aldrig han som ringde förrän långt senare. Han var stor som en quarterback och spelade trummor. Något jag hade förstått, för han kunde snacka trumteknik, säger Stefan Livh.
Trivs bäst i direktsändning
Han trivs bäst i direktsändning. Det är där hyssen kommer bäst till. När han dessutom hamnade i en konkurrenssituation med främst Peter Apelgren i "Rally"… ja, då tände Stefan Livh till lite extra.
– Det blev som en tävling, eftersom jag i förhand aldrig fick reda på vad han skulle göra.
Humor och musik – varför blev det den kombinationen?
– Jag är född framför en radio. Lyssnade redan som liten på Povel Ramel, Martin Ljung och Thore Skogman. "Hemma hos" måste ju nämnas. Musik och humor fanns där hela tiden.
Och Kalle Sändare, förstås…?
– Ja, jag jobbade till och med honom. Vi blev kompisar och det var ju som en dröm.
Men nu är det slut på utmaningarna i radion.
– Ja, det ska bli skönt att slippa jaga deadlines. Nu har jag bara en deadline kvar.
