”Under 90-talet lyste många coverband starkt på musikens stjärnhimmel. Ett av de starkast lysande banden 1995–1999 var Short Katt. Sprungna ur myllan i hårdrockens Upplands Väsby tog de sig an Gyllene Tider, Tomas Ledin, Backstreet Boys och mycket annat, gav sig ut på vägarna och blev världsberömda i både Oxelösund och på Ulvön.”

Så beskriver bandet Short Katt sig lite skämtsamt på sin facebooksida.

Barn, fruar, jobb och musiksmak gjorde dock att sättningen förändrades några gånger innan bandet lade ner helt.

Men anledningen till att Short Katt 20 år senare, likt en fågel Fenix, återuppstår är enligt bandets trummis Micke Asp indirekt hans egen systers ”fel”.

– Syrran fyllde 40 under 2020 och hon hade en enda önskan: att Short Katt skulle spela på hennes fest. Men sedan kom coronapandemin och festen blev inställd. Då tänkte vi att vi kunde i alla fall repa, och insåg att ”det här var ju kul”.

Comeback på hemmaplan

Efter två mindre spelningar är det nu dags för den stora återkomsten på hemmaplan.

– Vi var rätt populära när vi höll på på 90-talet. Vi hade fantastiska kvällar på Farbror, nattklubben som fanns då. Nu hoppas vi folk är redo för en partykväll, säger Micke Asp.

Hannu Viita (Bas), Mikael Asp (Trummor), Danne Wikerman (Sång), Janne Westberg (Keyboard), Tony Lindh (Gitarr).

Hannu Viita (Bas), Mikael Asp (Trummor), Danne Wikerman (Sång), Janne Westberg (Keyboard), Tony Lindh (Gitarr).

Privat

Det lär bli ös – tre av medlemmarna spelar även i powermetalbandet Kardinal Sin (Daniel, Hannu och Micke).

– Vi tycker ju om att släppa på lite mer, men man kan inte slakta låtarna. En Charlotte Perelli-låt kanske inte gör sig som en Hammerfall-låt. Men det blir både gammalt och nytt, och lite Carola-Europe-medley.

Alla fem bandmedlemmarna har bott i Väsby hela livet, med undantag för keyboardisten Janne som gjort ”utflykter” till Solna och Järfälla.

Varför bor ni kvar i Upplands Väsby?

– En gång Väsbybo, alltid Väsbybo. Skämt åsido, det finns ingen anledning att flytta. Här finns det man behöver och det är nära till stan. Och här har jag mina båda band, säger Micke Asp.

Men ni är inga ungdomar längre, utan snarare ett gäng gubbar?

– Ja, vi har alla passerat 50 och är på den ljusa sidan, säger han med ett skratt.