Tänk om gränserna jag ser inte är riktigt verkliga? Har jag byggt den här lådan själv?

Det var frågor som blev levande för friidrottaren och Storholmsbon Sara Wiss – varpå hennes liv tog en oväntad vändning.

Något lätt, öppet och tillfredställt vilar över den här småbarnsmamman. Hon hittade tillbaka till friidrott när hon var 31 år och hennes första barn var ett. Med stöd av tränaren Lion Martinez blev hon allt snabbare.

När Sara hade fått ytterligare ett barn för tre år sedan gick hon till en livscoach och berättade om friidrotten – att hon satsat på den som tonåring men lagt ner när hon var 19 år.

"Varje gång du pratar om idrott lyser du upp. Varför gör du inte mer av det?", sa coachen.

Sara förklarade att det var omöjligt. Mamma till två små barn, för gammal för att satsa på friidrott.

Sara höll på med friidrott som ung men slutade när hon var 19. Tolv år senare bestämde hon sig för att satsa på sporten igen och som 35-åring utmanar hon den svenska eliten.

Pekka Pääkkö

– "Det går inte", sa jag då. Men ju mer man förändrar desto mer ser man att: "Jag kan ju ändra på saker!""

I dag är Sara världsmästare som veteran i friidrott. Hon har också kommit fyra i SM för damer. De hinder som känts självklara känns nu som idéer, mentala låsningar utan verklig tyngd.

– Om inte veteranklassen hade funnits hade jag inte vågat börja tävla. Men nu är det som det pirrar i min mage att ta en SM-medalj. Jag är där och börjar slåss med toppen nu.

Känner du ett behov av att prestera på topp?

– Viljan att vara duktig finns i mig. Men elitidrotten har faktiskt hjälpt mig att inse att jag inte kan leverera 100 procent överallt. Det går inte att prestera på topp i idrott om allt ska vara tipptopp.

Saras två söner, sju och tre år gamla, har också hjälpt henne att ge upp den inre perfektionisten.

Barnen är en tillgång

– När jag ändrade mitt perspektiv och började se styrkor i stället för begränsningar har jag sett att barnen är ett stöd för min träning. När jag kommer hem är jag inte min prestation – jag är en mamma.

– Att gå igenom två graviditeter har också hjälpt mig att förstå kvinnokroppen. Det första året efter en förlossning har jag låtit kroppen vila från hård sprintträning. Normalt inom idrotten tar man inte den pausen.

Tack vare barnen vet Sara att idrotten inte är allt, den är bara något hon älskar att göra. Samtidigt stöttar friidrotten hennes föräldraskap.

– Det låter lite ego men idrotten hjälper mig att prioritera mig själv, och när jag har fått den tiden för mig själv tycker jag att jag är en bättre mamma.

Hon bor ute på Storholmen med sin man sedan nio år tillbaka. När isen ligger över vattnet går inga båtar och Sara tar sina två barn på en spark och drar dem genom snön, över isen till Lidingö.

Efter att Sara Wiss fått sitt andra barn, som 35-åring, sprang hon sitt personrekord: 11,78 på 100 meter och 7,49 på 60 meter.

Pekka Pääkkö

– Det är tungt men också helt fantastiskt att få leva så nära naturen.

Sara, som tidigare tävlat för Uppsala, har bytt klubb och börjat tävla för IFK Lidingö. Hon håller sig nära Bosön och förskolan. För att frigöra tid för träning har hon behövt fatta några obekväma beslut.

– Jag måste inte vara den som har flest kunder, störst socialt nätverk eller ett hem som alltid är städat. När jag var yngre trodde jag att det fanns en väg, annars går det inte. Nu ser jag att det finns hinder överallt – frågan är bara hur jag tar mig över dem.

"Jag rekommenderar aldrig att skynda tillbaka till idrott efter en graviditet. Det första året gäller det att satsa på att bli stark och året därpå att ta upp sen idrottsspecifika träningen", säger Sara Wiss, som jobbar som personlig tränare.

Pekka Pääkkö