2024 kommer bli ett tufft ekonomiskt år för många. Men var det bättre förr? Nja, knappast. För hundra år sedan led Sverige av massarbetslöshet. Löner sjönk, hyror höjdes. En arbetarfamilj hade på sin höjd råd med ett rum och kök.

Det var inte det glada tjugotalet för alla – särskilt inte de som bodde i fattigstugan i Barkarby.

– Hit kom människor som inte kunde försörja sig själva. Det blev ännu värre under depressionen några år senare, då kunde familjer inhysas här, ofta som en följd av att pappan hade mist jobbet, säger kommunarkivarien Ingrid Kennerstedt Bornhall.

Fattigstugan i Barkarby. Under 1920-talets depression blev det hårt tryck på fattigvården i Järfälla, något som stod under kommunens omsorg efter att kyrkan släppte ansvaret några decennier tidigare.

Fattigstugan i Barkarby. Under 1920-talets depression blev det hårt tryck på fattigvården i Järfälla, något som stod under kommunens omsorg efter att kyrkan släppte ansvaret några decennier tidigare.

Okänd/Järfälla bildarkiv

En viktig tid i historien

Men 1920-talet blev en brytpunkt för Järfälla. Människor lämnade jordbrukarlivet och började lönearbeta – framför allt på Bolinders Mekaniska och Lövstaverket.

Många av arbetarna flyttade in i Bolinders nybyggda villor i Kallhäll. Kanske idylliska på svartvita foton, men verkligheten var en annan. De var både dragiga och lyhörda – och med torrdass på tomten. Bolinder hade också en skola för arbetarnas barn.

Elly Johanssons café i Barkarby under byggnad år 1920. Caféet kallades även Vita flagan och Vita havet.

Elly Johanssons café i Barkarby under byggnad år 1920. Caféet kallades även Vita flagan och Vita havet.

Okänd/Järfälla bildarkiv

Livet var primitivt. Elen kom till Järfälla bara några år tidigare när den första transformatorstationen byggdes upp i Ormbacka 1919 – samma år som Jakobsbergs Folkhögskola startade. Och den gamla Enköpingsvägen, med anor från medeltiden, var forfarande navet i Järfällas vägnät – och den blev inte anpassad för bilar förrän en bit in på 30-talet.

– Men 20-talet var en spännande tid. Man började sälja av de stora gårdarna och stycka av tomter för villabebyggelse, säger Ingrid Kennerstedt Bornhall.

Krattardags i Kallhälls centrum. Kvinnorna fick ersättning för arbetet av Bolinders Mekaniska. Det här var ganska ovanligt att gifta kvinnor arbetade vid den här tiden. Kvinnan längst till vänster hette Lisa Edlund och hon var engagerad som politiker – bland annat ordförande i barnavårdsnämnden.

Krattardags i Kallhälls centrum. Kvinnorna fick ersättning för arbetet av Bolinders Mekaniska. Det här var ganska ovanligt att gifta kvinnor arbetade vid den här tiden. Kvinnan längst till vänster hette Lisa Edlund och hon var engagerad som politiker – bland annat ordförande i barnavårdsnämnden.

Okänd/Järfälla bildarkiv

Folk flyttade till tätort

Och med det växte villasamhällena fram, med små smala grusgator utan trottoarer. Mot slutet av årtiondet hade antalet invånare som levde i tätort ökat från 21 till 41 procent.

Barkarby och Kallhäll var redan etablerade, men nu växte Jakobsberg och Skälby med villor. I Skälby etablerades framgångsrika handelsträdgårdar.

Elever på den nyöppnade folkhögskolan i Jakobsberg. Här står de i köket och hjälper till med matlagningen och diskningen. Jakobsbergs gård köpets 1919 och därefter styckades delar av gården av för bygget av nya villor under 1920-talet.

Elever på den nyöppnade folkhögskolan i Jakobsberg. Här står de i köket och hjälper till med matlagningen och diskningen. Jakobsbergs gård köpets 1919 och därefter styckades delar av gården av för bygget av nya villor under 1920-talet.

Okänd/Järfälla bildarkiv

Och villaägarna började ställa krav på politikerna, inte minst på kommunens starke man Wilhelm Rydberg, ordförande i kommunfullmäktige tillika godsägare av Veddesta gård.

– Många villaägare organiserade sig i fastighetsägarföreningar. De krävde vägar, elektricitet och vatten.

Här står familjen Johansson i villa nummer sju i Kallhäll. Trots att det ser idylliskt ut på bilden var standarden låg. Villorna byggdes åt arbetarna som knegade vid Bolinders Mekaniska.

Här står familjen Johansson i villa nummer sju i Kallhäll. Trots att det ser idylliskt ut på bilden var standarden låg. Villorna byggdes åt arbetarna som knegade vid Bolinders Mekaniska.

Okänd/Järfälla bildarkiv

"Glada tjugotalet"

Även om livet var tufft fanns det fortfarande vissa drag av det "glada tjugotalet". För femtio kronor kunde välbeställda ta en flygtur i ett av flygplanen som lyfte på Barkarby flygfält. Men man kunde också dansa ute på dansbanan i Nyboda eller sparka boll på Järfällas första bollplan i Barkarby.

Fallskärmshoppare Raoul Thörnblad som konstruerat den så kallade Thörnbladsskärmen. Thörnblad kom att bli svensk fallskärmspionjär och blev 1920 den första svensk som genomförde ett fallskärmshopp i Sverige. Här fotad vid Barkarby flygfält 1921.

Fallskärmshoppare Raoul Thörnblad som konstruerat den så kallade Thörnbladsskärmen. Thörnblad kom att bli svensk fallskärmspionjär och blev 1920 den första svensk som genomförde ett fallskärmshopp i Sverige. Här fotad vid Barkarby flygfält 1921.

Okänd/Vykort/Järfälla bildarkiv

Shoppingen bestod av Kooperativa föreningen i Kallhäll, Herman Erikssons affär i Jakobsberg, Hedlinds vid Skälby torg i Barkarby hade Agnes Andersson sin affär. Här såldes allt ifrån livsmedel till skor och färg.

Under 20-talet levde här omkring 2 000 människor. Nu planerar Järfälla för en befolkning på 110 000 människor.

– Man kan nog säga att styckningen av gårdarna, som påbörjades under 1920-talet, kom att lägga grunden till det moderna Järfälla.

Järfällas första taxibil hämtar upp kommunpampen Wilhelm Rydberg vid Veddesta gård någon gång under 1920-talet. Fru Rydberg väntar på trappan. Bertil Gabrielsson är chauffören.

Järfällas första taxibil hämtar upp kommunpampen Wilhelm Rydberg vid Veddesta gård någon gång under 1920-talet. Fru Rydberg väntar på trappan. Bertil Gabrielsson är chauffören.

Okänd/Järfälla bildarkiv