När vi ses är det dagen innan ettårsdagen av att WHO deklarerade att corona är en pandemi. Ett par dagar senare trädde de svenska restriktionerna i kraft och vände upp och ner på vardagen för många.
Sedan dess har tiden gått obegripligt fort tycker Axel Westring, Moltas Wester och Benjamin Arzt. Ingen av dem vill beskriva pandemiåret som eländigt.
– När pandemin startade var det kanske lite hårdare. Just nu känns det som att man blivit van. Alla gym är ändå öppna, till och med badhusen är det. Så det kanske var lite hårdare för ett år sedan. Det känns kanske som att vi slappnat av lite, säger Axel Westring, 14.
Många distraktioner
Men det går inte att komma ifrån att skolan blir lidande av distansundervisningen.
– Det är svårt att koncentrera sig. När det är tråkigt så spelar jag i stället eller tittar på telefonen. Det är inte samma sak som att vara i skolan, säger Moltas Wester, 15.
Han går på Vallentuna friskola, där man nästa vecka återgår till vanlig undervisning, precis som man gjort i de kommunala skolorna.
”Får det inte att funka”
För Moltas Wester har det varit svårt med distansundervisningen.
– Jag får det inte att funka. Jag sitter och spelar ganska mycket. Men i dag kom min pappa in och såg att jag gjorde det. Då blev han jättearg på mig, säger han.
14-årige Benjamin Arzt håller med om att de digitala frestelserna är många
– Det är mycket svårare och man kan inte få samma hjälp. Det blir svårare att koncentrera sig för man har så lätt att bara ta upp luren, sätta sig och spela, säger han.
Pandemin sätter gränser för hur långt de får röra sig och vem de får träffa.
– Mina föräldrar är lite stränga. Jag får inte åka in till Täby och inte åka in till stan. Jag får inte vara hemma hos folk och så kan jag inte träffa mina mor- och farföräldrar. Jag har inte träffat dem på typ ett år. Jag saknar dem mycket, säger Moltas Wester.
Men i påsk kommer han att få vara med sina morföräldrar. Då ska familjen upp till fjällen och åka skidor med kusinernas familj. Alla familjer bor i varsin stuga.
– Jag får inte vara med så många människor och fick inte sova över på sportlovet. Man brukar ju göra min mamma ville inte det. Hon ville inte att någon skulle bli smittad, säger Benjamin Arzt.
Längtar till sommaren
Annars har året som gått inte alls varit dåligt.