I en anonym och något luggsliten vrå på Myntgatan i Kvillestan står drickabackar staplade nästan till taket. Föreställningen om ett lugnt samtal med 72-åringen som huserat där i nästan femtio år kommer genast på skam; här stiger ständigt nya människor genom dörren.
– En bra dag kan jag ha bortåt nittio kunder. Värst är det på sommaren när jag bara har öppet på måndagar, säger Rune Sundgren.
– Rune får aldrig sluta! säger Monica som köper med ett par backar till sin dansskola. Efter henne kommer Kenneth, som köpt hem läsk från Rune sedan 70-talet. Ett par restaurangägare och en kille från ett byggföretag hinner också titta in.
Förutom det modesta priset är det själva glasflaskan som lockar, menar Rune. I takt med att livsmedelsjättarna gått över till PET-varianten hittar fler och fler nya kunder till hans lokal, där han också tar emot returglasen.
– Fråga vilken gammal person som helst, man vill inte dricka ur plastflaska. Och glas bevarar kolsyran mycket bättre, förklarar Rune Sundgren.
Att han har ett lite annorlunda utbud tycks sekundärt - storsäljaren stavas Ramlösa.
Runes väg in i dryckesbranschen började i 60-talets Torslanda, under åren då många hade fritidshus där. Istället för att bära flaskor från butiken kunde sommargästerna köpa läsk som Rune och hans kompanjon körde ut.
Innan dess sysslade han med bilar, men detaljerna kring karriärskiftet är han förtegen kring.
– Fast det är preskriberat sedan länge, säger han och plirar över en back Champis.
Förutom fredagar då butiken är stängd har han öppet till exakt klockan 14.50. På så vis hinner han lagom till Kornhallsfärjan, som tar honom hem till frun och hundarna i Kärna, men slipper rusningen från Volvo.
Yrkesvalet till trots tycker Rune Sundgren faktiskt inte om läsk. Han tar en julmust om året - från konkurrenterna för att kontrollera att de fortfarande är sämre - men annars föredrar han mjölk.
– Även om vi går ut och äter. Frugan skäller på mig, 'man ska väl ändå ha vin till räkmackan', men jag tycker alltid mjölk passar bäst.
