Det kanske inte är så passande att fråga en licensierad psykolog om barndomen. En fråga som annars, fördomsfullt, klassiskt kommer just från någon med det yrket.
Men... Susanna Carolusson har kommit med självbiografiska boken "Mamma var psykopat, jag blev psykolog", så kanske är frågan ändå befogad. En bok som gräver djupt i barndomen och hennes komplicerade förhållande till mamman. Hon som agerade växelvis som en mrs Jekyll och mr Hyde. Lägg till hennes charmiga pappa, som också var alkoholiserad. Jo, det finns att skriva om och om ett liv som varit långt, ringlande, glädjefullt och smärtsamt. Hennes äldste son drabbades av en skallskada vid en cykelolycka 1996. I sviterna av den avled han 14 år senare.
Hade idealiserat mamman
– Från jag var fem till jag flyttade hemifrån som 16-åring bodde jag på Gråberget. För mig var världen Karl Johansgatan, Såggatan och Chapmans torg, där affärer och biblioteket fanns. Då var de få bilar på gatorna, minns hon.
– Jag var lyckligt lottad med kompisar. Pappa var periodare och jag blev upplärd att alkoholen var roten till allt ont. Min mamma var perfekt och en vacker hemmafru, noggrann och avundsvärd. Det var åtminstone så jag såg henne upp till jag blev tonåring och utvecklade ett kritiskt tänkande.
Den lilla flickan hade helt enkelt idealiserat mamman, men förträngt den elaka sidan.
– Då hon var god var hon ändå aldrig fysisk. Jag fick inga kramar. Det fick min åtta och ett halvt år yngre lillebror. Men jag var aldrig svartsjuk. Kanske var det för att jag tidigt fick lita på mig själv, något som i sin tur kan berott på att jag låg i kuvös första månaderna i mitt liv. Jag var kanske van vid ensamhet.
Susanna Carolusson berättar om mammas humörsvängningar. Hur det drabbade henne som liten flicka.
– Hon kunde få oväntade utbrott då hon skrek på mig och slog mig då vi var ensamma. Det har tagit mig 35 år av terapi för att tycka sund om den lilla flickan. Det märkliga var att jag kände mig stor då hon slog mig. Hon gjorde det ju för att hon älskade mig. Jag kunde kanske ha utvecklat ett masochistiskt drag, men av det finns det inte ett uns hos mig.
Hennes pappa vågade aldrig gå emot sin hustru. Men under puberteten började Susanna Carolusson ta avstånd från sin mamma, ifrågasätta sanningshalten i vad hon sa och säga emot.
– Jag gav mig inte och jag har alltid varit stark.
Efter studier i Karl Johansskolan med favoritämnet diskussion – unikt för den skolan – väntade gymnasiet på Hvitfeldtska.
– Det var då som jag flyttade hemifrån, till Godhemsgatan. Det var härligt och jag fick plötsligt utrymme för mig själv. Jag började jobba på Petterssons bageri på Avenyn. Fick ansvar.
Goda betyg
Studenten togs med mycket goda betyg – hon hade högsta betyg i alla ämnen utom näst högsta i historia – och en lång utbildning som psykolog väntade.
– Jag hade haft lätt för psykologi och filosofi på gymnasiet.
Hon blev mamma 1973 och 1975, med studier på halvfart och samtidigt jobb på förskola stävade hon mot sin examen, som hon tog 1982, 30 år gammal.
Med en livslång karriär som legitimerad psykolog och terapeut är hon nu framme vid sin romandebut. Ett slags rannsakan av uppväxten.
– Mamma gick bort 2017. I hennes kvarlåtenskap hittade jag brev där jag kunde hitta pusselbitar till hur det blev som det blev.
