– Vi har valt några av de reportage som stannat kvar i mig, och som på ett eller annat sätt är aktuella även idag. Det handlar om människor som jag inte kunnat glömma, starka händelser som etsat sig fast och där jag ville ta reda på vad som hände sedan, säger Janne Josefsson.
Han återvänder bland annat till Bergsjön, där han för 25 år sedan rapporterade om en tunnel mellan två bostadsområden. Det var 1994. Samma år blev Mandela president i Sydafrika och apartheid skulle krossas, då säger någon till Janne Josefsson: Vi bygger ju apartheid här.
– Det var början till reportaget. Tunneln i Bergsjön var som en mur mellan ett radhusområde med gamla svenskar och andra sidan där det bodde invandrare och flyktingar.
Hur tycker du att Bergsjön har förändrats?
– Jag tycker inte att man har tagit larmsignaler på allvar. Det finns kriminella gäng och öppen knarkförsäljning som inte fanns då. Jag kan inte säga om det är generellt bättre eller sämre nu eftersom jag inte lever där, jag är gäst i verkligheten. Men på senare år ser jag saker som är rätt skrämmande och som vi redogör för i programmet.
Självreflektion
Den nya programserien handlar också om att Janne Josefsson rannsakar sig själv som grävande journalist. Han berättar om mäktiga personer inom industrin, politiken och välgörenhet som han har ställt till svars och som har svårt att glömma det.
Någon beskriver Janne Josefssons oväntade uppdykande som en våldtäkt. En annan vågar inte längre parkera bilen i ett p-garage efter att ha blivit överraskad av den grävande reportern. Några hatar honom.
– Jag är stolt över väldigt mycket som jag har gjort och det är klart att jag har gått för långt ibland. Men jag reflekterar mer över det än vad folk kanske tror. Tuffast för mig är det sista programmet I stormens öga. Där jag får försöka bevara de här frågorna; vad säger jag till mannen som hatar mig? Kan jag se honom i ögonen och kan jag se mig själv i spegeln?
Är det en annan sida av Janne Josefsson vi får se?
– Kanske, jag vet inte. Jag försöker vara ärlig i det jag gör men det finns saker som är värda att diskutera. Det är lätt att se brister och tillkortakommande hos andra men svårare att göra det för egen del. Jag försöker att öppna upp mig.
