Safwan Fallaha hade egentligen tänkt sig ett liv i Qatar. Men under en turistresa till Frankrike försvann plötsligt hans arbetsvisum. Kriget i Syrien gjorde att hemlandet inte var att tänka på. Istället fick det bli Sverige, som han och hans gravida fru flydde till.
– Svarta jobb var det enda som jag kunde få. Jag kunde jobba över 9 timmar för 250 kronor, säger Safwan.
Och där någonstans började visdomstanden att krångla.
– Jag fick ont och vände mig till kyrkan. Han tog bort den. Men så hade min fru ont också. Så vi träffades fler gånger. Och så kom det upp att hans fru var gravid också, säger Safwan.
Tandläkaren Parham Sondosi hade botat tandvärk hos flyktingar i mer än ett års tid. Och även om den gemensamma vänta barn-faktorn spelade in så fanns det andra anledningar för honom att erbjuda Safwan ett riktigt jobb.
– Det är många som tackar mig, men här fanns en speciell tacksamhet. Det kändes genuint och det kändes mer som att vi var bröder än tandläkare och patient, säger Parham.
Det började med enklare pappersjobb i tandläkarens fortsatta arbete med flyktingar men utvecklades snart till en idé om att bygga upp en klinik ihop. I dag sköter Safwan allt från kundfakturering till inköp hos den nya kliniken i Gårdsten, där den forna flyktingens arabiskakunskaper också är värdefulla.
– Men det är inte bara språket. Han har ett sätt att hantera människor, som är så viktigt i vårdsammanhanget, säger Parham.
Fast tandläkare, nej, det vill Safwan inte bli. Dock har närheten till både yrket och besöken på tandläkarmässor väckt andra tankar.
– Vi har en annan idé. Att jag ska bli tandtekniker och arbeta på laboratoriet med alla nya maskiner, säger Safwan och berättar att Parham har lovat honom hjälp under både fortsatta svenskakurser och den framtida tandteknikerutbildningen.
Hur som helst kommer de två vännerna och arbetskollegorna att fortsätta bota tandvärk i Gårdsten. På sätt och vis av samma anledning som de själva träffades.
– I förorten är vårdbehovet är enormt, säger Parham.
