Risken för att bli gängkriminell hänger starkt ihop med tre faktorer menar Jan Jönsson (L), oppositionsborgarråd i Stockholm och med en lång bakgrund som speciallärare och skolrektor.

– Den främsta riskmarkören är att vara pojke. Mest överrepresenterade är pojkar som är uppväxta i Sverige med utlandsfödda föräldrar och som har gått i svensk förskola och skola, säger han.

Hans poäng är att den svenska skolan inte har tagit de här pojkarnas värderingar och problembeteenden på tillräckligt stort allvar.

Vad är problemet?

– Dels vet vi risken för att utsättas för våld i hemmet är större om man har utlandsfödda föräldrar, vilket kan göra att man själv utvecklar våldsamma mönster, säger Jan Jönsson.

Barnuppfostran som krockar

Men det finns också något särskilt som händer i kontakten med den svenska skolan och förskolan, menar han.

– Det blir en avsevärd krock i hur personalen hanterar gränsdragningar och konflikter jämfört med vad man fått med sig hemifrån. Gränsöverskridandet kan förvärras om barnen inte är mottagliga för den här mer diskuterande formen av barnuppfostran.

Vad är lösningen på det?

– På senare år har det utvecklats bra föräldrautbildningar, där man lär ut alternativa uppfostringsmetoder där man inte får slå. Det kan vara därför som barnen som kommit hit efter 2015-2016 inte är lika inblandade i kriminalitet.

– Det kan också behövas en tydligare struktur i skolor med många barn som antingen vuxit upp med ett strängt regelverk hemma, eller utan tillräckligt regelverk.

Ytterligare en faktor som Jan Jönsson såg på nära håll under sin tid som rektor i Norsborg är den destruktiva machokultur som ofta grundläggs tidigt.

Ska kunna försvara sin familj

– Redan i årskurs ett hade barnen väldigt klart för sig att tjejer ska vara fina, snälla och hjälpa till hemma. Medan pojkar gärna får vara bråkiga, de ska kunna försvara sig själva, sin familj och sina systrar.

Därför måste skolorna jobba mycket mer med barnens värderingar, tycker Jan Jönsson.

Ett framgångsrikt exempel är programmet Mentors in Violence Prevention, MVP, som tillämpats under tio år i Botkyrka och även i många av Stockholms stad skolor, där barnen tränar sig att vara aktiva åskådare som ingriper när de ser våld i olika former.

Känner du dig hoppfull att man kan lösa det här?

– Inte i nuläget. Men på sikt. Medvetenheten har aldrig varit så hög som nu om att man måste jobba förebyggande.

Får du stöd av din regering?

– Man har hamnat lite i obalans, jag är tveksam till om det är polisen som behöver mer pengar just nu. Jag tror man hade fått mer effekt om man hade lagt motsvarande pengar på socialtjänsten, säger Jan Jönsson.