– Det var i januari då de började prata om att kalla in försvaret för att hinna med vaccinationerna som jag mejlade hit till min egen vårdcentral och förklarade att jag gärna ställde upp, säger Eva Tunér.
Någon vecka in i mars hörde verksamhetschefen på 5 Husläkare i Sollentuna centrum av sig och meddelade att hon var välkommen. Sedan dess arbetar Eva Tunér igen, tre eftermiddagar i veckan, efter att ha varit pensionär i 13 år.
– Jag var operationssjuksköterska innan, men gick i pension vid 63 för att jag hade slagit sönder axeln. Nu var jag lite nervös för om axeln skulle hålla, men det har gått bra. Jag har tränat regelbundet de senaste åren och byggt upp min axel.
"Det är helt fantastiskt"
Och hon stormtrivs med att jobba igen.
– Det är helt fantastiskt! Pandemin har varit så tråkig. Jag är normalt ganska aktiv. Jag spelar bridge, reser, träffar vänner och barnbarn, och så är jag medlemsansvarig för Moderaterna här i Sollentuna. Men allt stannade av med corona. Min tillvaro var mest att vakna och sedan tänka på att jag skulle se på sporten. Nu har jag fått rutiner, och kolleger. Det uppskattar jag jättemycket.
Även de patienter hon möter i jobbet tycks ha lidit av isolering och tristess under pandemin.
– Ja, man märker att de är svältfödda på att möta andra människor. Jag träffar dem i tio minuter här och då passar jag på att prata med dem. Det är skillnad mot en vaccinationscentral som den i Kista, där hinner de inte med sådant, säger Eva Tunér.
Hyllar 80-plussarna
De hon vaccinerade först var 80-plussarna, och hon vill ge dem stort beröm som grupp.
– Många har varit så isolerade. De borde få en guldstjärna allihop för hur de har tacklat situationen!
Den sista tiden har många från gruppen som har underliggande sjukdomar kommit in för vaccination, och även de har haft det tufft berättar Eva Tunér.
– De har kanske både jobb och barn som de har behövt sköta, så många av dem har varit rädda.
Det har varit en del debatt om att visa vägrar låta sig vaccineras om de får veta att de ska få Astra Zenecas vaccin, men Eva Tunér tycker inte att det har varit ett stort problem på hennes vårdcentral.
– Jag hinner ju prata med folk och kan förklara att sjukdomen är mycket värre än risken för biverkningar. Det är få som tackar nej till slut, och oerhört få doser slängs.
"Skönt att kunna bidra"
Under en eftermiddag hinner Eva Tunér vaccinera 18–20 patienter. Hon är trött när hon kommer hem, men på ett bra sätt.
– Glatt trött! Det känns skönt att kunna bidra, så känner jag som sjuksyster. Det är ett fantastiskt yrke, och jag hade inte kunnat drömma om att jag skulle återuppta det vid 75 års ålder!