Griftegårdens klocka slår två dussin slag. Ljudet ekar bort mot Brukets skidbacke. Kommunekologen Peder Curman stirrar på ett hål i en två hundra år gammal ek.

– Hon är nog inte hemma.

Han kupar händerna och får till ett ljud som ska locka fram ett svar från kattugglehonan. Men svaret uteblir.

– Jag har sett henne sitta där tidigare, men hon är lite blyg.

Peder Curman, kommunekolog, härmar kattugglans läte för att locka fram ett svar.

Erik Lejdelin

Trivs i gamla ekar

Uppdraget var nog dömt redan från början, med tanke på att klockan inte ens har slagit lunchtid – i januari. Bättre lycka får han hoppas på den 20 mars då han ska hålla ugglekväll här vid Görvälns griftegård.

– Det behöver vara skymning. Kattugglan brukar komma igång ganska sent, vid nio eller tio-tiden börjar de ropa. Sparvugglan börjar ropa lite tidigare, men dess läte låter mer som en vanlig vissling.

I Järfälla finns det framförallt kattuggla och sparvuggla, men även berguven har siktats vid några tillfällen borta i Barkarbystaden.

 – Kattugglan trivs i ek-rika miljöer som här vid Görväln, eller vid Säby gård. Där vet man att det häckar åtminstone två hannar.

Det är tredje gången kommunen anordnar bjuder in till ugglekväll. Turen startar vid parkeringen vid griftegården och fortsätter bort mot slottet.

– Vi stannar och lyssnar efter rop. Och vi testar att härma ljudet för att trigga igång ett svar.

Brukar folk kunna hålla tyst?

– Ja då, det brukar de vara duktiga på.

Kattugglan har det som många menar är det klassiska uggle-ropet.

Mostphotos

Fler utflykter väntar

Ugglekvällen är startskottet på en hel vår med utflykter i Järfälla. Peder Curman kommer tillsammans med kommunarkivarien Ingrid Kennerstedt Bornhall ha vandringar med fokus på såväl natur som Järfällas historia.

– Att vi blandar våra vandringar brukar vara väldigt uppskattat. Vi blir som varandras sidekicks. Ingrid är fantastisk, hon har historier från var man än befinner sig i Järfälla.

I april bjuder de bland annat in till grodjakt vid Säbysjön.

– Det brukar vara populärt. Då får alla gå runt och leta själva med hov och fånga grodorna i en hink. Det är ofta många barn med, de tycker nog att det är spännande att vara ute sent på kvällen.

De brukar stöta på såväl paddor, salamandrar och åkergrodor.

– Åkergrodan är väldigt häftig, den blir blå när den leker. Salamandrarna är också fint färgade när de leker.

Peder Curman, kommunekolog, säger att deltagarna brukar kunna vara tysta när det är dags att lyssna efter kattugglan.

Erik Lejdelin

Lockar många nyfikna

Tålamodet börjar tryta och Peder Curman ger upp försöken att få ett svar från kattugglan. Förra året kom det över femtio personer för att få höra ugglans hoande.

Med lite tur kan man även få syn på ugglan.

Vad är det med ugglor som fascinerar tror du?

– Jag tror det beror på att många har hört ugglor, men få har aktivt försökt få syn på en. De är ovanliga att se om man inte vet var man ska leta. Sen är det givetvis spännande med all den mystik som omger ugglan. Det kan ofta uppfattas som lite spöklikt, och ropen används ofta som ett spänningsmoment i filmer.