När vi kliver in genom dörren till lektionssalen på ABF på Kommunalvägen peppras vi av nyfikna frågor från de ukrainska eleverna. Alla vill öva sin svenska.

Fyra dagar efter att kriget bröt ut i Ukraina startade ABF i Huddinge svenskundervisning för ukrainska flyktingar. Sedan dess har 550 ukrainare deltagit i en kurs här.

För Iryna Martseniuk är det tredje lektionen. Hennes lilla dotter Emma skruttar nyfiket omkring på golvet, medan Iryna försöker fokusera.

Iryna och Emma kom till Sverige för tre månader sedan. Irynas man var i Sverige och jobbade när kriget bröt ut. Han blev kvar här medan hon stannade i Ukraina. Familjen bodde i västra Ukraina där det var relativt lugnt till en början. Men till slut blev det ohållbart.

– När vintern kom blev det väldigt kallt och vi hade nästan ingen elektricitet. Det blev mer och mer bomber, till slut var det bomber varje dag, berättar hon.

"Har kontakt varje dag"

Kvar i Ukraina är hennes föräldrar.

– Jag tänker på dem hela tiden, vi har kontakt varje dag. Ibland lyckas jag glömma situationen hemma en liten stund, men sedan läser jag nyheterna igen och oron är tillbaka.

Samtidigt försöker Iryna Martseniuk ställa om till ett nytt liv i ett nytt land. Hennes man är snickare och själv är hon sjuksköterska.

– Min dröm är att kunna jobba med mitt yrke här i Sverige, säger hon. Men först måste jag lära mig bättre svenska. Jag hoppas få in min dotter på dagis, då blir det lättare för mig att gå på lektioner.

Iryna Shulha låter lilla Emma sitta i sitt knä och titta i telefonen en stund för att avlasta sin klasskamrat.

Johanna Wallén

En stor familj och en liten väska

Iryna Shulha låter lilla Emma sitta i sitt knä och titta i telefonen en stund för att avlasta sin klasskamrat. Iryna är utåtriktad och tar alla chanser att prata svenska.

Hon bodde med sin familj i Poltava, och kom hit när kriget började tillsamman med sin man och deras tre barn. Eftersom han är trebarnsfar tillhör han de män som fick lämna landet.

De reste över gränsen i bil tillsammans med en gravid väninna och hennes barn. Rösten tjocknar och ögonen fylls med tårar när Iryna Shulha berättar om flykten.

– Vi tog bara en liten väska med oss så att alla skulle få plats i bilen. Vi packade bara de mest nödvändiga sakerna, det var allt vi hade med oss.

När de kom till Sverige placerades de först i en tom förskola och sedan på ett vandrarhem innan de kunde flytta till en lägenhet som de delar med några andra. De trivs bra och barnen har nära till skolan.

Iryna är tacksam över all hjälp de har fått.

– Sverige hjälper oss mycket. Vi får mat genom Röda korset och på deras second hand har jag kunnat få kastruller och tallrikar. Vi har allt vi behöver, säger hon.

I Ukraina arbetade hon som undersköterska och studerade till sjuksköterska. Nu ska hon försöka validera sin utbildning så att hon kan arbeta inom vården här.

Just nu deltar 180 ukrainare i olika kurser på ABF i Huddinge som även omfattar yrkessvenska och arbetsmarknadskunskap.

Johanna Wallén

Det nya landet

ABF i Huddinge har beviljats medel från Europeiska socialfonden, ESF, och håller på med ett projekt där de kartlägger alla ukrainare som studerar hos dem och tittar på deras tidigare utbildning och erfarenhet.

– Många är väldigt välutbildade. Men vi har upptäckt att det finns brister i deras cv och personliga brev. Vi har därför startat grupper och studiecirklar där man kan få hjälp med att förbättra sin ansökan. Vi har även kurser i svensk arbetsmarknad och i yrkessvenska, säger Ulrika Tärnblom, studieförbundschef för ABF Huddinge.

De ukrainska flyktingarna har inte rätt till SFI, utan är hänvisade till studieförbunden. Anledningen är att man utgått från att ukrainarna är här tillfälligt och kommer att återvända när kriget är över.

Men ännu skymtar inget ljus i tunneln. Kriget har nu pågått i ett år och ingen vet hur länge det kommer pågå.

Iryna Martseniuk känner en stor tacksamhet mot Sverige, men hon bär drömmen om hemlandet med sig.

– Det är mitt hem. Jag hoppas att vi vinner kriget fort så att vi kan återvända hem, säger hon.

Men Iryna Shulha, som varit här sedan kriget bröt ut, har ett annat perspektiv. Innan vi ska gå skriver hon ner ett par meningar i telefonens översättningsapp.

"Jag vill inte tillbaka till Ukraina. Jag trivs här i Sverige."

Johanna Wallén