– Vi åklagare har en tjänstemannaroll med stark objektivitetsplikt och ska inte låta åsikter styra. Men jag menar att det går att berätta om vilka verktyg man saknar som åklagare utan att rucka på objektiviteten, säger Paulina.
Juristyrket går ofta i arv, men så var det inte för Paulina. Hon fastnade för det när hon gjorde prao i tingsrätten i uppväxtstaden Lund.
– Att jag sedan blev just åklagare var för att jag ville vara med i hela processen, från att polisen kopplas in och man leder förundersökningar. Det är ett detektivarbete, söker man sanningen.
2013 flyttade Paulina från Skåne till Sollentuna och började jobba på Norrorts åklagarkammare, och 2019 på Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.
Mord i Malmö satte avtryck
I sitt arbete mot den organiserade brottsligheten upptäckte Paulina snart att verktyg saknades för att komma åt de kriminella gängen. Och dessutom att utvecklingen gått mot allt högre beviskrav, så att det nu blir friande domar med ett bevisunderlag som hade räckt för fällande dom bara för några år sedan.
I början av 2020 kastade hon sig ut i debatten. Beslutet växte fram efter ett mord i Malmö 2019. En kvinna sköts till döds utanför sin bostad samtidigt som hon bar sin bebis i famnen. Totalt fyra unga män har suttit häktade misstänkta för inblandning i mordet, men alla har släppts då bevisningen inte har bedömts räcka för åtal.
– Då kände jag att nu kan jag inte knyta näven i fickan längre. Jag ville prata öppet om vad jag som jobbar inom rättsväsendet tycker saknas i lagstiftningen.
Bland annat anser hon alltså att beviskraven, framför allt i gängmålen, har blivit för höga.
– Det ska vara höga krav för att bli dömd, men det handlar inte om ett 100-procentigt beviskrav utan om vad som är rimligt tvivel.
Måste hänga med i tekniken
En annan sak som Paulina ofta poängterar är att lagtsftningen inte har hängt med i teknikutvecklingen.
– I samhället kommunicerar vi på ett helt annat sätt i dag än för 15 år sedan, och det gör även de kriminella. Det finns plattformar vi inte kommer åt. Folk ropar ”polisstat”, men vi har tvärtom fått svårare att ta del av de kriminellas kommunikation. Och det skulle vi behöva då teknisk bevisning ofta går att hitta en annan förklaring till, ”jag lånade ut mitt vapen” eller ”jag hade tappat min mössa”.
Ytterligare en synpunkt, kanske Paulinas mest kontroversiella, är att hon vill att de allra farligaste personerna ska kunna hållas kvar i fängelse efter avtjänat straff.
– När det gäller de som begått upprepade sexbrott mot barn eller de allra värsta gängkriminella – och där alla vet att det är en tidsfråga innan de begår brott igen – tycker jag att vi ska göra en farlighetsbedömning innan de släpps ut. Kritiker gör referenser till diktaturstater, men det är faktiskt redan så i Norge och vi har det även i Sverige när det gäller folk som dömts till rättspsykiatrisk vård.
Men det är ju en annan sak jämfört med personer som är friska i lagens mening och har avtjänat sin strafftid?
– Ja, men jag tycker att samhället har skyldighet att skydda sina medborgare. Jag har besökt Norrtäljeanstalten där de har farliga brottslingar som måste bevakas av tre kriminalvårdare om de bara ska till matsalen. Så kan det vara på måndagen och på tisdagen släpps de ut.
Sedan 2014 har Paulina varit engagerad i kommunpolitiken i Sollentuna, för Liberalerna. För några månader sedan tog hon nästa steg och kandiderar nu till riksdagen i höstens val.
– Jag står på plats 11 på listan i Stockholm, men är även nominerad i Blekinge och där står jag på plats 2. Vi får se om jag kommer in i riksdagen. I så fall tar jag tjänstledigt från mitt jobb som åklagare, säger hon.