2023 är det 50 år sedan NK:s verkstäder i Nyköping slog igen portarna för sista gången.
Som av en tacksam slump är det också året då Sörmlands museum släpper en bok och öppnar den första stora utställningen om företagets möbelproduktion som under nästan 70 år gav upphov till såväl designklassiker för folkhemmens vardagsrum som unika inredningar för prestigefyllda stockholmsinstitutioner som stadsbiblioteket, konserthuset och stadshuset.
Klassiker. Fåtöljen Liten Eva med fotpallen Fikonlövet i svart skinn, formgivna av Kerstin Hörlin-Holmquist på 1950-talet. En del av möbelfamiljen Paradiset som ingick i NK:s Triva-serie.
Björn Dahlgren/Sörmlands museum
Trots detta har NK-möblerna hamnat lite i skymundan, menar Lena Landerberg, utställningsproducent på Sörmlands museum.
– NK:s möbler har under lång tid haft en lyxstämpel på sig, och under Stockholmsutställningen 1930 blev de utskällda för detta. De passade inte med den sociala agendan som vid den tiden handlade mycket om att skapa möbler och inredning för alla.
Raritet. Bordet Mora ställdes ut på Stockholmsutställningen 1930. Formgivare var Axel Einar Hjort som också var chefsarkitekt på NK:s verkstäder.
Björn Dahlgren/Sörmlands museum
Under 1940- och 1950-talen tog produktionen i Nyköping en helt ny riktning. Då kom den populära Triva-serien som bestod av lite billigare möbler. Dessutom blev NK först med att sälja möbler i platta paket – precis som Ikea senare kom att bygga hela sitt koncept på.
– NK blev en föregångare och de var också tidiga med att ställa ut sina möbler i pedagogiska och inspirerande miljöer.
Att historien om NK:s möbler, som såldes i det första varuhuset på Stureplan och senare på Hamngatan, berättas av Sörmlands museum är inte helt ologiskt.
Verkstäderna var en stor arbetsgivare i Nyköping – som mest arbetade 500 personer där – och kopplingen mellan verkstaden och varuhuset var stark.
Hantverk. Sprutlackering av stolar i serien Futura 1954 som var formgiven av David Rosén.
Erik Holmén, NK
Det ordnades fotbollsmatcher mellan de anställda där Stockholm mötte Nyköping. Och de som var anställda vid verkstäderna kunde beställa varor från varuhuset som levererades till Nyköping med den lastbil som varje morgon åkte med möbler till Stockholm.
– De som arbetade på verkstäderna kallades för kompanister och det ansågs fint att arbeta där. Det berättas att de klädde sig lite finare än på en vanlig verkstad, det kan förstås vara skrönor men det fanns absolut en stolthet över att alla de fantastiska möblerna som såldes på det fina varuhuset i Stockholm faktiskt tillverkades här.
Detalj. Stol av Gunnar Asplund för Stockholms stadshus, 1923.
Björn Dahlgren/Sörmlands museum
Fotnot: Alla bildtexter kommer från Sörmlandsmuseum