Boken är en del av stadsmuseets dokumentation av ytterstadsdelar och den bild som träder fram av Vårberg är nyanserad.
– Vårberg framställs ofta som en lite farlig stadsdel med mycket kriminalitet men den här boken visar att finns väldigt många andra sidor och att det går att ha ett bra liv i Vårberg också, säger antikvarien Bo Larsson.
Han och fotografen Johan Stigholt har träffat elva Vårbergsbor i olika åldrar som bor i hyresrätter, bostadsrätter, radhus och villor.
–Vi ville få med hela Vårberg och ville att det skulle vara vuxna som är tvungna att gå och handla mat och betala hyran och sådant, säger Bo Larsson.
Anne, bostadsrätt
I boken möter de bland annat Anne, född 1970 i Frankrike, som bor i en bostadsrätt med sin dotter och hund. Hon är förskollärare och gillar att måla, läsa och laga mat. Anne uppskattar att Vårberg är grönt, inte så stort och att det är lätt att lära känna människor.
”Jag tycker om när det är som en liten by”, säger hon.
Hon hade också lätt att känna sig hemma för att många andra också var från andra länder. Och hon och barnen har många nära vänner som de umgås och äter tillsammans med. Samtidigt tycker hon att männen som samlas i centrum tar mycket plats och det kan vara otryggt för kvinnor.
När hon ska välja något som symboliserar Vårberg säger hon färgat tyg: ”Du vet, jag tycker om folk här, deras kläder. Olika färger och mycket variation."
Leila, hyresrätt
Leila, 38 år, och hennes tre barn har bott i sin hyresrätt nära centrum i några månader. Tidigare bodde de i Sätra, egentligen ville hon inte flytta men de behövde en större lägenhet.
Leila är född i Somalia, jobbar som socialsekreterare och är mycket engagerad i barn och ungdomar. Hon nattvandrar, är aktiv i Somaliska föräldraföreningen och nätverket 127 tillhör oss som vill stoppa ombildningarna av hyreslägenheter.
Hon älskar naturen, skogarna, lekparkerna och ungdomsgården men tycker det är viktigt att hennes barn även ser andra delar av stan. De brukar exempelvis gå på Stadsmuseet och Junibacken och äta på restaurang i Kungsträdgården.
Pedram, villa
Pedram är född 1990 och hyr en 3-våningsvilla i Johannesdal tillsammans med sex vänner, de flesta jobbar inom kultur. Han kommer från Uppsala och är folkhögskolelärare i feministisk konst och teori. På fritiden är han aktiv i kulturföreningen Cyklopen, är dj och skriver poesi. Han älskar Vårberg för naturen, närheten till vattnet och till Skärholmen och tycker att området har oförtjänt dåligt rykte. Han oroar sig även för att det kommer att bli dyrare att bo i Vårberg när nya områden byggs.
”Det är väldigt många väldigt fattiga människor som bor här. Vart ska de ta vägen om det blir för dyrt?" säger han.
Lars, radhus
Lars är född 1954 och bor i ett radhus i Vårberg med sin fru. De har bott i området sedan 1984, har två utflugna barn och gillar naturen, vattnet och att resa. Innan han gick i pension arbetade han som journalist.
De flyttade hit när de fick barn för att de vill bort från trafiken i Liljeholmen. Då fanns både post, bank, restauranger och bra livsmedelsaffärer. Nu tycker han knappt det finns någon service alls.
När barnen var små var han aktiv i området och träffade andra pappor via scouterna och fotbollsträningarna. Nu umgås han mest med gamla vänner som är spridda runt stan. Och barn och barnbarn när de är på besök. Han gillar det generationsskifte som pågår i stadsdelen med röster från lekande barn.
"Folk inte känner igen sig i bilden av Vårberg"
I arbetet med boken slogs Bo Larsson av hur naturskönt och varierat Vårberg var men också av ryktesspridningen som finns.
– Man talar om den svarta poesin, att en förort inte är en förort på grund av sitt geografiska avstånd till innerstan utan på grund av de föreställningar som finns om området. Och det kommer också upp i intervjuerna, att folk inte känner igen sig i den bild som finns av Vårberg, säger han.