– Det var en speciell känsla att se havet och tänka ”nu är jag framme, nu har jag gjort det här", berättar Staffan Nordstrand, 73 år.
Förra lördagen (28/5) anlände han äntligen till slutdestinationen Smygehuk i Skåne, efter 33 dagar på sin åkgräsklippare. En resa på cirka 275 mil från Maunu nära Treriksröset i norr.
– Jag kände faktiskt lite saknad också, eftersom det varit så intensivt under lång tid, säger han.
Uppnådde du ditt syfte?
– Ja, med fas 1 – jag har fått ett snack runt dyslexin. Men nu måste jag smälta ner detta och tänka hur jag ska ta det vidare. Igår (läs: 1/6) pratade jag med Dyslexiförbundet som vill att jag ska engagera mig för dem – men jag sa nej. Jag är ju entreprenör.
Fortsätter kampanjen
Längs vägen har det blivit en rad föredrag och träffar med kommuner och skolor kring dyslexi. I måndags (30/5) kom Staffan hem till Åkersberga och har redan nya bokade föredrag.
– Ja, jag ska träffa ett gäng företagare i Stockholm och prata om vilka resurser som finns bland dyslektiker.
Hur har kroppen klarat resan?
– Man anar inte hur många muskler som inte aktiveras under en sådan färd. Jag gick en lång promenad med min labrador och efteråt hade jag träningsvärk i vaderna. Det har jag inte haft på 20 år.