Sedan linderödssvinen Nora och Greta kom till Elfviks gård för ungefär två år sedan har de blivit poppis bland besökarna.

När de kom var de nu 150 kilo tunga damerna inte större än hundvalpar men redan då självständiga.

Deras hage ligger precis där Elfviksvägen slutar. Här har de järnkoll på alla som besöker gården. De älskar att ligga i sin väl uppbökade lera och sträcka ut sig i solen.

Älskar pasta

– Gyttjan skyddar dem från solen, det är deras solskyddsfaktor, säger Johanna Lagercrantz, bonde på gården.

När hon dyker upp skyndar Greta och Nora fram. Vankas det mat måntro?

Grisar äter ofta lite vad som helst, men Greta och Nora är finsmakare. De får sitt foder men också mat från Elfviks gårdsbistro, sådant som blir över när läckerheterna på bistron lagas.

– Framför allt älskar de pasta, risgryn och bröd, säger Johanna Lagercrantz.

Greta och Nora är av fin familj. De föddes på Skansen och är av rasen linderösdsvin, en gammal lantras som det nu finns runt 300 av i landet.

Rasen är oförädlad, vilket innebär att den har har fått utvecklas fritt från sina angaltar och suggor i Skåne. Ännu längre tillbaka tros rasen stamma från skogssvin.

– Vi försöker ha gamla lantraser för att de ska bevaras, säger Johanna Lagercrantz.

En vuxen linderödssugga väger runt 150 kilo, en galt runt 200. Men trots sin storlek växer de långsammare än moderna framavlade raser. De är litet rundare i formen än sina moderna artfränder. Tänk pepperkaksgris så har du formen på ett linderödssvin.

Linderödsgrisarna är riktiga friluftsentusiaster. Systrarna Greta och Nora är inget undantag. Det trivs ute sommar som vinter.

På vintern kan de kura ihop i sitt mysiga halmfyllda hus när det är riktigt kallt. Varma sommardagar finner de ljuvlig svalka i vattenfyllda gyttjepölar de själva bökar upp.

Små grisgruff

Grisar är flockdjur och har ofta en tydlig ledare för sin flock. Greta och Nora som bara är två är dock ganska jämbördiga.

– Möjligen är det så att Greta håller sig framme och tar för sig först av maten.

Då och då blir det små grisgruff. För vem lyckas att alltid dra jämnt med sin syster? Men för det mesta har de bökiga systrarna kul ihop.

– De vet inget annat, de har levt med varandra hela livet. En gris går ju inte och funderar hur det skulle vara att dela hydda men en annan, säger Johanna Lagercrantz.