Han huttrar. Stoppar händerna i de svarta jeansfickorna och spejar ut över den isklädda Källtorpssjön. 

Han ska strax ta bussen till Slussen, tunnelbanan vidare till Hötorget och gymmet där han i snart fyra år har jobbat som anläggningsansvarig.

Bakom honom kurar mamma Meseret, 47, lillebror Abel, 18, och lillasyster Beza, 19, ihop. De gömmer sig sedan den 25 januari. Då kom polisen till lägenheten i Älta och tog med sig systern Yordi till Migrationsverkets förvar i Märsta.

Nu är Mehraf den ende kvar i lägenheten.

– Vi såg ju vad som hände med Yordi. Vi vågar inte riskera att detsamma händer med dem, säger Mehraf.

Torsdagen den 19 januari tog pappa Eskinder Nigussie bilen till Fridhemsplan för ett tandläkarbesök.

– Han hade svårt att hitta parkering och gjorde en felvändning någonstans. Polisen såg honom och frågade om hans körkort.

Polisen såg att han var efterlyst eftersom han skulle utvisas och tog med sig honom till Migrationsverkets förvar i Märsta.En vecka senare kom polisen till lägenheten i Älta.

– De skulle hämta pappas pass för att kunna deportera honom. Då hittade de också min syster. De var inte beredda på det men tog med sig även henne, säger Mehraf.

Vågar inte gå till skolan

Abel som läser andra året på gymnasiet stannade hemma från skolan i två veckor av rädsla för att bli tagen. I början vågade de inte ens använda telefonerna.

– Nu tar jag ändå risken. Vi vill veta hur det är med pappa och Yordi, säger Beza.

Familjen kom till Sverige via Grekland och den 8 november 2010 sökte de asyl. Abel föddes i Grekland och har bara varit på ett kortare besök i Etiopien. Han var sex år när han kom till Sverige, Beza sju, Yordi tio och Mehraf tolv år. 

Varken Migrationsverket, Migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen ansåg att familjen hade tillräckliga skäl att få stanna i Sverige och det första utvisningsbeslutet började gälla i februari 2012. Men familjen återvände aldrig och när utvisningen preskriberades efter fyra år sökte de asyl på nytt. 

Men varken Migrationsverket eller domstolarna ändrade uppfattning och den 31 mars 2020 började ett nytt utvisningsbeslut att gälla.

Olika bedömningar

Migrationsverket konstaterar att Beza och Abel har svenska som förstaspråk, många kompisar och fritidsaktiviteter och så stark anknytning till Sverige att det i sig strider mot artikel 8 i Europakonventionen att utvisa dem. Men när Migrationsverket har räknat bort åren de har varit i Sverige illegalt blir det bara fyra kvar. ”Detta är något som ska beaktas trots att barnen här är minderåriga och inte har kunnat påverka detta förhållande. Verket bedömer därför att Abels och Bezas anpassning till Sverige inte är särskilt ömmande.”

Men under asylprocessen hann Mehraf ordna jobbet på gymmet och fick tack vare det ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd under två år.

”Migrationsverket har förståelse för att det kan kännas svårt att separeras från sina familjemedlemmar men Mehraf är vuxen och han behandlas då som en egen individ. Han fick arbetstillstånd utifrån de individuella omständigheterna i hans ärende. Övriga i familjen uppfyllde inte kraven i lagen för att kunna få uppehållstillstånd och de kan inte heller få uppehållstillstånd som hans familjemedlemmar.”

Eskinder och Meseret är båda kritiska mot regimen och har engagerat sig i bland annat Ethiopian People’s Patriotic Front och Etiopiska flyktingföreningen. De har ordnat demonstrationer utanför etiopiska ambassaden och Eskinder har deltagit i regimkritiska webb-tv-sändningar. De är övertygade om att de dödas om de återvänder till sitt forna hemland.

”Du är inte trygg”

Barnens mormor och moster bor fortfarande kvar i regionen Oromia i Etiopien. Men de beskriver situationen som osäker för den kristna minoriteten amharer som familjen tillhör.

– Min moster berättade att en familj hon kände i grannbyn, tre personer, blev plundrade och mördade häromdagen. Några dagar tidigare berättade en av Yordis vänner hur en familjevän hade blivit dödad. Det är inget säkert ställe för min familj, säger Mehraf.

Han hoppas att övriga familjemedlemmar också får stanna.

– Vi är jagade som om vi var kriminella. Jag vill bara ha frihet för min min familj så att vi kan fortsätta att bo här, studera och arbeta som alla andra.