Lök och potatis i stora säckar. Kläder i travar, hela och rena. Tusen mackor och en doft av borsjtj, rödbetssoppan som volontären Alina beskriver som "en del av Ukrainas själ". Inne i Röda korsets lokal på Olshammarsgatan pågår febril aktivitet – volontärer packar matkassar, rör i grytor och viker kläder.

Utanför ringlar en lång kö. Det är onsdagseftermiddag och klockan är strax före två. Människor som köar för att få en kasse, en skål soppa, kanske lite kläder, hygienartiklar och en pratstund.

– Kassarna innehåller bland annat lök, bröd, potatis, en burk sardiner och morötter. Välling och blöjor till de som har barn. Man köar inte för nödtorft om man inte behöver det, säger Charlotte Lagersten som är ordförande i Stockholm Sydosts rödakorskrets.

Mer än mat. Borsjtj betyder mycket för många ukrainare, berättar Alina Skyba. "Det är inte bara mat som mättar, det är även så det smakar hemma".

Angie Gray

Sedan i våras har hjälporganisationen delat ut matkassar. Snart märkte de att strömmen av behövande inte sinade, snarare tvärtom. Nu har de öppet två dagar i veckan i Hagsätra, och en dag i Söderhöjdskyrkan vid Mariatorget. Det kommer mellan 300 och 400 personer, från hela stan, i veckan.

– Målet är att ingen ska behöva gå hungrig, säger Charlotte Lagersten.

I ett hörn av lokalen sitter fyråriga Veronika och leker med ett Trivial Pursuit-spel. Hon flyttar "tårtbitarna" och låter dem möta varandra på spelplanen.

Lek. Veronika, 4, roar sig med ett Trivial Pursuit-spel.

Angie Gray

Tillsammans med sin mamma Tatjana lämnade hon en stad i Ukraina, nära den polska gränsen, för tre månader sedan.

– Min man bodde och arbetade redan i Stockholm. Jag vill mest ha ett ställe att gå till där Veronika kan leka med andra barn. Det är en fin mötesplats, säger Tatjana.

"Vi kommer hit för att träffa andra"

Olga och sonen Matvii, 7, har varit i Sverige i en månad.

– Vi är ganska nya så vi har inte så bra koll än, vi kommer hit för att träffa andra och få information om samhället, säger Olga.

Alina Skyba kom till Stockholm från Kiev för nio månader sen. Hon är utbildad advokat men jobbar nu deltid för Röda korset där hon gör lite allt möjligt: sköter kommunikation, organiserar kurser och översätter.

– Mitt jobb har gjort mig van att hitta lösningar på problem, säger Alina Skyba, vars mamma är kvar i Kiev.

– Det finns ju ingenting där längre. Inte elektricitet eller rent vatten. Jag håller på att ordna så att hon ska kunna komma hit.

Allt-i-allo. Alina Skyba jobbar för Röda korset två dagar i veckan.

Angie Gray

När Alina flydde så visste hon inte alls vad hon skulle vänta sig, inte heller att hon skulle till Sverige.

– Jag visste inte ens vilken gräns jag skulle komma till, och jag hade ingenting. Men jag har mött så många fina människor längs vägen.

Alina Skyba kom i kontakt med Röda korset och började arbeta deltid för organisationen.

– Det här är en plats där folk kan träffas, få överlevnads-kit och utbyta erfarenheter. Om man behöver hjälp med något specifikt så gör vi så gott vi kan för att ordna det.

Som situationen ser ut i hemlandet vet hon inte när hon kan återvända. I stället säger hon att det gäller för henne och de andra att "settle down". När kriget är slut kommer det ta tid att bygga upp landet. Städerna, byarna. Infrastrukturen. Företagen. Människors psykiska och fysiska hälsa.

– Att Ukraina är bombat är bara en liten del av katastrofen, säger Alina Skyba.

Samarbetar

Charlotte Lagersten berättar att Röda korset samarbetar med andra hjälporganisationer, kyrkan och lokala aktörer.

– Om det kommer någon och frågar "var ska jag föda mitt barn?" så har vi någonstans att hänvisa dem. Vi fungerar lite som ett nav.

Volontärer. Svetlana Vlasenko (till vänster) är läkare och undervisar i vanliga fall medicinstudenter på universitetet i Kiev. Nu hjälper hon till som volontär, bland annat genom att guida i det svenska sjukvårdssystemet.

Angie Gray

Det har gått en knapp timme och mackorna börjar ta slut.

– Det är dags att ordna fler, säger Charlotte Lagersten, och tillägger:

– Det finns en stor frikostighet där ute, en solidaritet. Nu håller jag på att försöka få något företag att sponsra med choklad, det är många som vill ha det till jul.