Siffrorna flödar på whiteboarden i ett av klassrummen på Fittjaskolan när läraren Joel Morales går igenom räkneregler. Det här med att multiplikation och division går före plus och minus, ni vet.
2+20(125/5x3)-45 lyder uppgiften som ska lösas. Joel går igenom det steg för steg med sjundeklassarna han har framför sig. Bland dem sitter Aleksandra Levison, 13, men hon är sedan länge klar med Joels uppgift på tavlan. I stället hjälper hon klasskamraten bredvid.
Aleksandra har redan löst uppgiften som läraren går igenom på tavlan. Istället är hennes fokus på att hjälpa kompisen bredvid och att ta sig vidare i sin egen mattebok.
Albin Tingstedt
– Jag tycker algebra är ett av de bästa områdena i matte. Det är för att man får använda sin hjärna och komma på vad uttrycket handlar om och det är roligt att lösa det själv, säger hon.
Finalister i nationell mattetävling
Och det märks. Hon är nämligen en av tio av skolans sjundeklassare som tagit sig hela vägen till finalen i den nationella matematiktävlingen Pangea.
– Först tog jag inte tävlingen seriöst, men nu vill jag verkligen vinna för man har ändå tagit sig så här långt och då vill man kunna visa sitt bästa, säger Aleksandra.
Vid samma runda bord sitter klasskompisen Edna Tewodros Mamo, 14. Även hon ska representera Fittjaskolans 7A i Pangea-finalen, något hon inte trodde att hon skulle få göra med tanke på sin tidigare relation till matematik.
Edna Tewodros Mamo, 14, var rädd för matte när hon var liten. Nu är det inte så längre.
Albin Tingstedt
– Jag var rädd för matte när jag var liten, för att det var svårt. Men nu är det mycket enklare! Och det är nog för att jag förstår vad jag gör och då känns det inte lika läskigt längre, säger hon.
Framtidens ingenjörer från Fittja – inte Täby
Det var läraren Joel som tog initiativet att anmäla Fittjaskolans elever till Pangea för snart 10 år sedan. På senare år har flera av hans kollegor hakat på och i år har Fittjaskolan – förutom Joels sjuor – också fyra finalister i fjärdeklass och fyra finalister bland skolans åttor.
För Joel handlade de första åren om att se vilka kunskaper hans elever hade i matematik. Men nu fyller tävlingen ett helt annat syfte.
– Att de ska känna att de duger med sina kunskaper. De hör om Lidingö, Täby och tänker att eleverna där är duktigare än dem. Men så är det inte – det är samma matteprogram i hela Sverige. När de kommer tillbaka från tävlingen börjar polletten falla ned hos dem att de också kan bli ingenjörer, säger han och fortsätter:
– Sverige är inte bara sträckan Norsborg till Skärholmen, och det måste de få chansen att inse. Tävlingen ger dem den möjligheten.
För läraren Joel Morales är tävlingen inte längre ett verktyg för honom själv att mäta elevernas mattekunskaper. Det är snarare ett verktyg för dem själva att känna att de minsann kan lika mycket som alla andra i Stockholms "finare" områden.
Albin Tingstedt