Mellan den bara huden och den 1000 grader varma klumpen av smält glas håller Martin Ehrensvärd en lunta med uppblött tidningspapper. En centimeter tjock och inte större än en wettex-duk. Men vattnet som förångas under ett ilsket fräsande bildar ett isolerande skikt.
– Att jobba med glas handlar mycket om att kontrollera temperaturen, och det är lättare utan handskar.
Vägen till Stockholms Glasbruk på Skansen var inte direkt spikrak. När Martin var 15 år gammal flyttade familjen från Täby till Silicon Valley i Kalifornien. Medan föräldrarna gjorde succé i tech-branchen upptäckte Martin magin i ett mer analogt hantverk.
– Det fanns ett jättebra glasprogram på min high school. De flesta elever brydde sig mest om att komma in på Stanford och ville inte satsa på konst. Men mina föräldrar lät mig vara i hyttan så mycket jag ville, berättar Martin.
Stockholms Glasbruk grundades 1933 i en källarlokal vid Södermalms torg. 1936 flyttade det till de nuvarande lokalerna på Skansen och drevs av samma familj i tre generationer fram till sommaren 2020.
När Martin i slutet av maj fick veta att rörelsen var till salu tvekade han först. Efter studier och praktik vid olika hyttor i USA och Europa hade han hunnit bli lärare på glasprogrammet vid sin gamla high school.
– Det är svårt att livnära sig på att blåsa glas där. Bostadspriserna är väldigt höga, och det finns en mentalitet där man antingen satsar på att förändra världen, eller så satsar man inte alls.
Samtidigt var de 250 000 årliga besökarna på Skansen inte bara en stor potential. Han ville skapa mer än de små älgarna som han lärde sig blåsa när han som 16-åring gjorde praktik just här.
– Jag var orolig för att bli distraherad av alla turister och bara göra souvenirer i stället för konst.
Men när Martin väl hade bestämt sig gick det fort. Den1 juli tog han över Stockholms Glasbruk tillsammans med sin flickvän, glaskonstnären Aleksandra Pavlenkova. Hon kommer ursprungligen från Estland och flyttade till Sverige i somras.
– Även fast vi skiljer oss åt konstnärligt kompletterar vi varandra bra när vi driver hyttan ihop, säger Martin.
Med tre glasblåsare i teamet hoppas Martin att de får tid att skapa både konst och prydnadsföremål. Dessutom erbjuder de kurser och prova på-upplevelser, vilket blir allt mer populärt.
– Jämfört med på 1990-talet är det inte lika lätt att sälja konstglas i dag. Men det är lättare att göra bra glas och jag tror att om man gör det tillräckligt bra kommer folk att vilja köpa det i alla fall.