Göteborg

På Instagramkontot @promenadidioten kan man följa Mikael Aldéns äventyr där han rent krasst sett gett sig fan på att gå samtliga gator i Göteborg. Alla 5 240 som finns registrerade i appen CityStride. Varför?

– Jag har alltid ogillat att motionera. Vilket jag också fick erfara i december i fjol efter jag fyllt 57. Kroppen och inte minst benen orkade liksom inte längre. Så jag tvingade mig själv att börja gå en halvtimme varje dag. Men det var absolut inget nyårslöfte, jag bara bestämde mig. Efter en mjukstart så började jag logga allt i mina appar i början av mars i år.

Köpte du nya promenadvänliga, anatomiskt och ergonomiskt korrekta skor eller går du i dina vanliga?

– Skämtar du? Det första jag gjorde, innan jag ens tog ett steg, var att köpa riktiga vandringskängor. För mig var det en förutsättning för att mina gamla knän över huvud taget skulle orka med. Jag kör med en mellanhög modell som ger bra stöd om man trampar fel, med bra dämpning och ventilation, och inte minst bra skydd mot fukt och regn. De funkar dessutom lika bra ute i naturen. Ibland unnar jag mig en promenad i Änggårdsbergen för att få lite miljöombyte.

Hur ont gör det?

– I början fick jag träningsvärk deluxe. Men förvånande nog, för mig i alla fall, märkte jag ganska snart att promenerandet hade en positiv effekt.

Har du fått några reaktioner från förbipasserande när du är ute på vift?

– Grejen är att när man ska plocka alla gator i ett villaområde så kan det bli ganska mycket fram och tillbaka och zickzack. Under en promenad stötte jag på en ensam själ tre gånger, hon var bara ute med hunden och trodde väl att jag var helt knäpp. Men då stannade jag upp och förklarade vad jag höll på med.

Vad tänker du på när du är ute och går?

– Ingenting. Det är så mycket intryck hela tiden så det finns ingen tid att fundera. Man sugs snabbt in i rörelserytmen, tidsuppfattningen försvinner och sen är det mest bara fokus på att plocka de röda prickarna på kartan.

Som synes är Göteborg extremt stort till ytan. Men enligt Mikael så blir han bara mer taggad ju större utmaningen är.

Magnus Johansson

Ninja-missions

De röda prickarna är representativa punkter för gatorna i appen som han måste nå för att kunna blocka av dem. Inte alltid lika enkelt och rättframt som det låter.

– Ta Dag Hammarsköljdsleden som exempel. Jag har gått den två gånger, fram och tillbaka på respektive sida, och har fortfarande inte kunnat bocka av den. Det finns ett antal röda punkter kvar som mer eller mindre kräver att jag går mitt i vägen, mellan filerna. Inte helt ofarligt. Men jag har en plan att göra det nattetid när trafiken är lugnare, eller också köper jag en reflexväst och en bygghjälm och låtsas vara ute på nåt viktigt uppdrag från kommunen.

Hur tar du dig in på vägar som rent krasst inte går att nå; byggplatser, anstalter, fängelser och så vidare?

– Haha, det har blivit några ninja-missions för att plocka till synes oåtkomliga prickar. Men gatorna bakom galler är inte med på kartan så de behöver jag inte bry mig om.

Vilken är den värsta gatan du hittills stött på?

– Dag Hammarsköljdsleden, som sagt. Å andra sidan, gatorna i Högsbo och Sisjö industriområde är inga höjdare. Superdeppiga.

Bästa gatan?

– Allmänna Vägen, i alla fall den första biten.

Har du tagit dig an Hjalmar Brantingsgatan än, en av stans längsta med sina 4 400 meter?

– Nej, jag har inte börjat med Hisingen ännu. Faktum är att jag bara satt min fot på den ön en enda gång under de 20 år jag bott i stan. Å andra sidan har jag knappt sett ett skit av nån annan del av stan mer än hemmaplan i Annedal.

Under dagens runda, när Mitt i Göteborg fick hänga med, lyckades vi pricka av 12 gator mellan Prästgårdsängen och Södra Gubberogatan.

Magnus Johansson

"Varenda jävla gata"

På väg hem från dagens runda, där vi lyckats pricka av 12 gator mellan Prästgårdsängen och Södra Gubberogatan, får Mikael feeling, besöker en skoaffär och köper årets femte par vandringskängor. Den här gången en dubbad vinterkänga, så han slipper dra på sig broddarna när det är vinterväglag ute, med snö och is och alla utmaningar det innebär för den riskmedvetne gångtrafikanten.

– Det gäller att vara förberedd. Jag går varje dag, i ur och skur. Det finns inga undantag. Men jag bryr mig inte om hur långt jag går eller hur många steg jag tar, det är helt ointressant. Varenda jävla gata, det är mitt motto.

Hur lång tid kommer det att ta?

– Jag har hunnit med 840 gator, alltså drygt 16 procent, sen i mars. Under nästa år hoppas jag kunna fixa en procent varje vecka så runt årsskiftet 2025/26 kan jag vara uppe i 75 procent. Sen blir det värre… Men jag räknar kallt med att vara klar innan Västlänken är färdig.

Nästa investering blir en ihopfällbar elscooter, så att han kan ta sig till och hem ifrån de gator som leder honom längst ut i den göteborgska vildmarken dit inte ens kollektivtrafiken når eller går.

Att det blir dryga tio kilo extra att släpa på rör honom inte i ryggen.

– Jag blir starkare för varje dag som går, men det är långt viktigare att kunna ta sig hem smidigt än att behöva gå hela vägen tillbaka. Än så länge måste jag försöka spara på benen och krafterna för att orka med även nästa dag.

Vad ska du hitta på när du är klar med det här, för du kommer självklart inte ge dig?

– Då ska jag ta mig an alla stigar och småvägar som inte är registrerade gator. Eller också börjar jag arrangera stadsvandringar, ingen kommer kunna stans alla gator bättre än jag. Garanterat.

These boots are made for walkin'… Det första Promenadidioten gjorde, innan han ens tog ett steg, var att köpa riktiga vandringskängor.

Magnus Johansson