Hopprepet runt ena sonens hals, på Farsta grundskola, blev droppen för föräldrarna Fam Stråhle och Stefan Augustsson.
"När han gick i tredje klass tog han i ett obevakat ögonblick ett hopprep och lade om sin hals. Han drog åt så hårt att hans fritidspedagog hade svårt att lossa greppet. Då gav vi upp och började hemundervisa", står det i ett protestmejl Fam Stråhle nyligen skickat till stadens politiker.
Det har gått tre år sedan Mitt i träffade familjen första gången. Då hade föräldrarna precis börjat hemundervisa sina två söner, som båda har adhd och autism, efter en lång kamp mot skolan.
Barnen, då sju och nio år, hade koncentrationssvårigheter och kunde bli utåtagerande. De hade isolerats från sina klasskompisar, fick ingen riktig undervisning – i stället fick de exempelvis titta på Youtube.
– Våra barn mådde så dåligt. Det enda du försöker göra som förälder då är att överleva. Vi slutade umgås med vänner, skippade aktiviteter, vi försökte bara få till vardagen, säger Fam Stråhle.
Började skratta igen
Hemundervisningen pågick i fyra månader. Fam och Stefan varvade jobb, sjukskrivning och tjänstledighet med att vara lärare på dagtid åt sina barn.
– Vi klippte och klistrade med livet. Vi gjorde scheman varje dag, med gympa, bild och matte. Barnen mådde mycket bättre. Efter några månader hörde jag vår yngsta son skratta för första gången på länge. Då insåg vi hur dåligt han mått, säger Fam Stråhle.
– Men det var ett sådant enormt svek från skolan. Vi fick hämta deras skolböcker i receptionen. Då, när vi trotsade skolplikten, kom ingen mer orosanmälan. Vi hade ju löst skolans problem och tagit barnen därifrån, säger Fam Stråhle.
Bättre på nya skolor
Vändningen kom till slut. Yngsta sonen kom in på Kvickenstorpsskolan. För äldsta sonen blev räddningen resursskolan Lunaskolan i Kärrtorp, som de senaste veckorna varit nedläggningshotad.
– Det har inte varit friktionsfritt, men det finns en plan och ett stöd som är ovärderligt. Nu i sexan på Lunaskolan deltar vår son på lektionerna. Det har inte hänt innan. Har har roligt med kompisar. Jag får panik av tanken på att de kan behöva lägga ner och att det inte finns en plan för de här barnen, säger Stefan Augustsson.
– De nya skolorna har förändrat våra liv. Barnen är fortfarande helt slut när de kommer hem. Men de går korta dagar och det finns ett lugn i barnens själar. Vi kan njuta av att vara föräldrar och vi behöver inte ha garden uppe hela tiden för de ska bli utåtagerande, säger Fam Stråhle.
De ekonomiska kriserna har avlöst varandra de senaste åren på Lunaskolan. Även fast skolan överlevt denna gång också önskar många föräldrar som Mitt i pratat med en långsiktig lösning – något som nu kan vara på plats.
– Vi hade tur som fick plats på Lunaskolan. Vår yngsta son står i kö dit. Det märks att kraven på honom börjat öka nu i fyran på Kvickentorpsskolan. Han svarar negativt på det och det finns en oro i mig att det inte kommer hålla. Det är inte acceptabelt att alla vi föräldrar i den här sitsen ska bråka om våra barns rätt till en bra skolgång. Vi blir dåliga föräldrar av det, för orken tar slut, säger Fam Stråhle.
Kritik mot skolan
Farsta grundskola fick kritik för sitt bristande stöd till pojkarna av Skolinspektionen och Skolväsendets överklagandenämnd.
Rektorn på Farsta grundskola, Cathrine Sahlsten, avböjer att kommentera ärendena på grund av sekretess. Men hon säger att skolan har byggt upp verksamheter för barn med särskilt stöd och att det finns särskilda undervisningsgrupper.
Upplever ni att ni kan ge det stöd som behövs?
– Vi är på rätt väg. Skolan har kompetent elevhälsopersonal. Vi har resurser och prioriterar om vid behov. När skolan har arbetat en längre period med en elev och ser att behovet ökar kan skolan ansöka om extra resurser hos utbildningsförvaltningen. Många elever och vårdnadshavare upplever att de får stöd kring sitt lärande.
https://www.mitti.se/nyheter/efter-nedlaggningshotet-resursskolorna-blir-kvar/repulf!L8lMQUYyIYpQDVUKRjk1w/