Musiken dånar innanför skolentrén på Blackebergs gymnasium.
Det är onsdag förmiddag och i foajén är det packat med elever.
Onsdagsrasten (alla klasserna har rast samtidigt) pågår, en förening håller i tävlingar och någonstans i folkhavet pratar någon i en mikrofon.
En trappa ned, vid elevskåpen, är det nästa lika fullt med folk. Men tystare.
– Många tänker "fullt ös, medvetslös" just nu, känns det som, säger Ella Svensson, ordförande i elevkåren som säljer biljetter till fester och lekar på skolar för fullt.
Oviss framtid. Varken Axel Saldert, Ella Svensson eller Emmi Westerudd har bestämt vad de ska göra efter gymnasiet. "Många tror jag velar mellan olika saker just nu", säger Axel.
Mikael Andersson
Inne i kårens trånga lilla rum träffar vi henne, Axel Salert och Emmi Westerudd. De har fem månader kvar i skolan – sedan är de vuxna.
Även Axel och Emmi är engagerade i kåren. Levande beskriver gänget sina känslor om den kommande tiden.
– Festerna avlöser varandra nu. Och matten, biologin och kemin är över, inflikar Axel.
Men sen då?
– Det är mycket snack om lumpen. Minst tio ska mönstra i min klass. Sen får man se hur många som rycker in. Många vill hjälpa till på olika sätt, säger Ella.
Generation Z har levt i en högkonjunktur, haft smartphones i stort sett från födseln i en ganska konfliktfri tid.
Nu rasar Ukrainakriget, energi- och drivmedelspriserna har nått rekordnivåer och lågkonjunkturen är här.
Omvärldsläget påverkar eleverna och prisökningar har de märkt av direkt. Emmi tar bilen till skolan varje dag.
Dyra tider. Emmi Westerudd (till vänster) skaffade körkort för att kunna köra från hemmet i norra Järfälla till gymnasiet i Blackeberg om dagarna. Sedan dess har drivmedelspriserna ökat rejält. "Alla som kör får ju fundera om man har råd", säger hon.
Mikael Andersson
– Många bland oss har körkort. Men bensinpriset är ju en helt annan fråga. Att gå ut och äta har blivit dyrt, att festa har blivit dyrt. Alla tycker att livsmedlen blivit dyra. Det är tufft. Det känner även jag som ändå har jobb vid sidan av. Alla i vår ålder har inte råd att göra det man kanske hade tänkt, säger Emmi.
Drömmer om Florida
Ella är ganska skoltrött, berättar hon.
– Att bli au pair lockar. Jag har kontakt med en familj i Florida. Vädret vore skönt. Sen tänkte jag plugga. Allt från läkare till ingenjör har jag funderat på. Men jag har noll koll på vad det blir i framtiden, säger hon.
Axel tycker att kriget fortfarande känns långt borta från hans vardag.
– Men det har absolut krupit närmare. Och arbetslösheten är ganska hög. Klart man känner viss oro för hur allt blir, säger han.
Vill jobba med människor
Axel ville mönstra men fick inte på grund av sin dåliga syn.
– Många ser nog lumpen som en tid där man kan bestämma vad man vill göra. Inget är spikat för mig. Antingen tror jag att jag pluggar vidare direkt eller så tar jag en liten paus. Det är läkare eller civilingenjör som gäller sen. Men sommarlov först.
Emmi ska mönstra snart.
– Men jag vet inte än om jag vill göra lumpen. I sommar blir det jobb på Ica. Det vore kul att "säsonga" någonstans också, eller resa lite. Jag vill jobba med människor, men vilket yrke vet jag inte.
"Kör på ända in i kaklet"
Innan allt detta vuxenliv är det dock 100-dagarsfest, mösspåtagnings-fest och studentskivor.
Och så ska balklänningar, frackar och kostymer införskaffas.
– Samtidigt som alla festligheterna pågår har många mycket i plugget också. Det finns ju tankar på högskoleprov och skolor. Man kör på ända in i kaklet på alla plan, säger Ella.