Högsbo
Li Söderberg från Högsbo hade bestämt sig för att haka på paddlartrenden och införskaffat en SUP-bräda. Under en av sommarens få soliga dagar gjorde hon och sambon en utflykt till vattenbrynet i naturreservatet Särö västerskog för att testa.
– Eftersom ett annat par med hund gick framför oss på stigen längs med strandkanten så tänkte jag inte på att se mig så noga för. Plötsligt kände jag hur det brände till i foten, en smärta jag aldrig känt förut. När jag tittade ner såg jag att huggormen satt fast och jag fick sparka loss den. Det var den största orm jag sett.
"Gjorde alla fel"
Trots att hon precis blivit ormbiten lyckades hon behålla lugnet.
– Jag knöt ett band runt foten, det hade jag sett på film. Jag gjorde verkligen alla fel. De andra sa att jag nog behövde åka in och få det kollat, men jag var motvillig och ville inte avbryta utflykten. Till slut bestämde vi oss ändå för att gå tillbaka till parkeringen.
I bilen på väg till akuten på Sahlgrenska brände det allt mer i foten, som även hade börjat svullna.
– Efter en stund började det bli jättejobbigt i kroppen. Jag kände en konstig känsla i magen och tungan domnade. Då hade jag sjukvårdsupplysningen i telefon som sa att jag behövde komma in så fort som möjligt.
Skadad. En och en halv vecka efter ormbettet har Li Söderberg fortfarande smärtor liknande brännskador i benet.
Johanna Roos
Hjärtat stannade
Väl framme på sjukhuset gick Li Söderberg in på akuten själv medan sambon parkerade bilen. Sedan minns hon inget mer förrän hon vaknade upp på en brits en stund senare.
Hjärtat hade stannat och hon överlevde tack vare en snabb insats med hjärt- och lungräddning av sjukvårdspersonalen.
– Det är inte säkert att det var giftet i sig som orsakade hjärtstoppet, men ormbettet slog ut kroppen. Jag fick fem ampuller med ormserum, ofta räcker det med en. Sedan har man inget gift kvar, men det blir en vävnadsskada. Enzymer bryter ner vävnad och blodkärl.
Hela kroppen påverkas
En och en halv vecka efter händelsen är hon fortfarande utmattad och underbenet skiftar i blålila. Ännu har ingen kunnat säga när hon kan bli helt återställd.
– Det känns ungefär som en brännskada med konstant smärta, även om det är betydligt bättre nu. Idag är första dagen som jag kan gå något sånär på foten. Sedan har hela kroppen påverkats, till exempel har jag jättelågt järnvärde.
I efterhand tänker hon på hur illa det kunde gått om hon inte hade fått vård i tid.
– Många får ju så kallat torrbett, att ormen biter utan att gift pumpas ut, men eftersom man inte vet så ska man alltid åka in. Jag hade mist livet om jag inte hade gjort det, säger Li Söderberg.
Inte rädd. Trots den otäcka händelsen har inte Li Söderberg blivit avskräckt att gå ut i skogen.
Johanna Roos