Anastasiia Klonova och Lesya Klonova. "Det är ett stort hjärta som öppnar sitt hem för människor de inte känner" berättar Lesya. Foto: Mikael Andersson

Lesya från Ukraina: "Musiken enar och ger hopp"

Lesya Klonova har hittat säkerhet här hos sin dotters familj i Djursholm, efter sin flykt från bomberna som faller hemma i Ukraina. Nu söker hon tröst i musiken och berättar vad hon och hennes landsmän går igenom.

  • Publicerad 09:00, 16 apr 2022

Genom musiken kan jag berätta hur jag känner

Musiken kan ha en helande kraft. Få människor att känna sig hemma, känna sig enade. Det berättar Lesya Klonova, som för ett par veckor sedan kom till Sverige.

– Vår själ blir lugnare av musik. Det ger hopp, och så tror jag musiken gör oss till snällare människor, säger Lesya.

Nyligen uppträdde hon med dottern Anastasiia Klonova i Enebybergs kyrka, efter en inbjudan från biblioteksföreningen och kontakter genom Rotaryföreningen. Där spelade de ukrainsk folkmusik och berättade om hemlandet Ukraina.

Anastasiia har bott i Sverige sedan tio år. Hennes mamma och mormor har nu kunnat flytta in till hennes familj efter flykten från hemstaden Rivne i norra Ukraina. Nu bor de fyra generationer under samma tak.

– Det känns bra att ha dem här, säger Anastasiia.

De berättar om sin relation till Sverige, som började med att Anastasia flyttade hit för att studera. Sedan dess har hon gift sig och skaffat barn, och bor numer här i Djursholm. Lesya har varit här och hälsat på många gånger. Efter flykten från hemstaden kändes den ändå liter som att komma hem, berättar hon.

– Efter chocken hade lagt sig, så känns det så. Men det har varit svårare för min 82-åriga mamma, som inte ville lämna Ukraina. Det är svårast för de som är äldre, och de små att fly kriget.

Fick lämna sitt hem i staden Rivne

Mitt i träffar dem nära Anastasias hem när den sista vinterkylan drar in över Strandvägen samtidigt som vårsolen gassar över Samsöviken.

Mor och dotter växlar mellan svenska, ukrainska och engelska. Anastasiia översätter när det behövs, men propsar på att hennes mamma ska träna på sin engelska.

Precis som för så många andra har Lesya Klonova rest långt hit. Fått lämna ett liv med jobb, sitt företag i restaurangbranschen, vänner och anhöriga. Ovissheten och maktlösheten är svårast, berättar hon.

– Så fort jag kan ska jag åka hem. Men det är fortfarande för farligt, säger Lesya.

Två saker som hjälper till är musiken, och att prata om det som händer, menar hon. Under de gångna veckorna har de träffat många från Ukraina som har kommit hit till Danderyd, och till Sverige.

– Det ger en otrolig lättnad för hjärtat, att kunna träffa andra, prata, och göra något, säger Lesya.

Hjälpa andra hitta jobb

De berättar hur viktigt engagemanget från danderydsborna har varit. Själva hjälper Lesya och Anastasiia till genom att vägleda, översätta och knyta kontakter.

Att få ett jobb, sysselsättning, är viktigt för många som har flytt hit.

– Man vill inte leva beroende av andra, att behöva be om saker. Det säger alla som jag träffar, man vill inte känna sig som en last, säger Anastasiia Klonova.

Lesya Klonova hoppas kunna spela mer musik; kanske hålla sångstunder för barn och spela på fler ställen i Danderyd.

– Jag kan inte så bra engelska, men genom musiken kan jag berätta hur jag känner. Det kan göra att man kan komma närmare varandra än genom ord.

Konsert. Lesya under uppträdandet i Enebybergs kyrka för biblioteksföreningen i Enebyberg. Foto: Anastasiia Klonova

Klonova. Anastasiia och Lesya Klonova berättar att stödet från danderydsbor har varit överväldigande och fint. De bidrar genom musik och att knyta kontakter åt de som har flytt. Foto: Mikael Andersson