År 1940 präglades omvärlden av djup osäkerhet. Europa hade precis dragits in i ett förödande krig, och på flera håll stod nationer i lågor.

Den svenska journalisten, kvinnorättskämpen och fredsaktivisten Elin Wägner skrev då tillsammans med Elisabeth Tamm, också förgrundsfigur inom svensk feminism, boken Fred med jorden.

Där gjorde de kopplingen att fred på jorden hör ihop med just fred med jorden: att använda marken varsamt och inte dränera dess resurser är en förutsättning för långsiktig samexistens.

Som en hyllning och referens till deras tankar har Tensta konsthall nu satt upp en ny utställning, med samma namn som boken.

– Det är lika aktuellt i dag, det de såg redan 1940. För att ha fred på jorden måste vi vara i fred med jorden. Vi kan inte exploatera den och sedan lämna den när den blivit värdelös, säger Paulina Sokolow från konsthallen.

Paulina Sokolow curator och kommunikationsansvarig på Tensta konsthall.

Emma Löf Hagström

Vinterträdgården fylls

Fred med jorden äger rum i Tensta gymnasiums gamla lokaler; det som nu renoverats och kallas Campus Tensta. De nya ägarna Hemsö bjöd in konsthallen att sätta upp utställningen. Nu breder den ut sig i Glaskilen; ett rum omgivet av en vinterträdgård med exotiska växter.

– Det var en del av arkitekten Gösta Uddéns vision när han ritade gymnasiet i början av 1980-talet, att ha en vinterträdgård. Utställningen blir ett sätt att ge liv till en plats som varit övergiven ganska länge, säger Paulina Sokolow.

Med utgångspunkt i vinterträdgården och närheten till Järvafältet vill konsthallen nu närma sig frågor om kopplingen mellan natur och ekonomi, mellan exploatering och omsorg, mellan miljöförstörelse och läkeprocesser.

Här visas skulpturer, poesi, videokonstverk och ljudinstallationer av kvitter från utdöda fåglar, bland annat.

Ingela Ihrmans konstverk går igenom glaskilen och vidare ut i vinterträdgården.

Emma Löf Hagström

Skelett av träd

Mitt i utställningen fläker en stor kropp i trä ut sig, rakt igenom glaskilens vägg. Det är konstnären Ingela Ihrman, som gjort ett skelett av träd från Djurgården.

Roten är huvudet, stamdelar är kroppen, grenar lemmar.

– Många konstnärer tittar på miljön och människans relation till den, Ingela Ihrman gör det på ett bokstavligt sätt. Ofta gör hon dräkter med djur eller växter som hon själv tar på sig, lever sig in i. Här har hon totalt kopplat idén bakom utställningen till människans närhet till träden. Många har starka relationer till specifika träd, sågas de när känner man sig själv avsågad, säger Paulina Sokolow.

I flera år låg Enno Halleks Gäddfågel bortglömd i en källare på Östermalm. Nu är den tillbaka i Tensta igen.

Emma Löf Hagström

Återfunnen gäddfågel

På 40-talet kom konstnären Enno Hallek till Sverige från Estland som flykting. Han utbildade sig till konstnär, och gjorde snart regnbågsfärgerna till sitt signum.

– Han intresserade sig tidigt för miljöfrågor och engagerade sig för att sätta ljus på miljöförstörelse genom konsten, säger Paulina Sokolow.

När Tensta gymnasium skulle byggas specialbeställdes olika konstverk till platsen. Då gjorde Enno Hallek verket Gäddfågel – en blandning av gädda, fågel och flygplan. När gymnasiet sedan lades ner omplacerades dock många verk, bland annat gäddfågeln, som försvann.

Efter gedigna efterforskningar i samband med att man skulle sätta upp utställningen kunde ansvariga från konsthallen till slut lokalisera verket, längst inne i en källare på Östermalm. Och nu, drygt 40 år efter att det skapades, breder den ut sina färggranna vingar över vinterträdgården igen.

– Det är lite som en cirkel som sluts. Det är där det en gång var menat att vara, säger Paulina Sokolow.