En berg- och dalbana, så beskriver hon tiden i mästerkocksköket.

– Det var jättemycket känslor. Att stå inför juryn var surrealistiskt. Jag var hyperfokuserad under hela programmet, och kommer knappt ihåg något jag sa inför kameran.

Hur är det att se sig själv i tv nu då?

– Läskigt! Det är skämskudde varje onsdag.

När väcktes ditt matintresse?

– Tidigt. Jag har många syskon och våra föräldrar jobbade ganska mycket. Det blev lite min roll att fixa med maten. Jag är van vid att öppna kylen och försöka laga något sjysst utifrån det, det var nog en styrka under programmet. När jag var 20 flyttade jag till Bangkok under ett år och har många influenser därifrån. Mycket av min matlagning går ut på att återskapa minnen därifrån. Jag älskar mat som smakar mycket, hetta och färg.

Med två barn hemma, hur funkar det?

– Ganska bra, jag lagar mat i "lager". Om treåringen får nudlar med råa grönsaker på sidan, blandar jag i grönsakerna och till exempel kyckling till 11-åringen. På min tallrik toppar jag med goda grejer; koriander, chili, rostad vitlök. Alla blir nöjda!

Josefine Freij med döttrarna Ella, 3, och Mila, 11, hemma i köket i Skytteholm.

Privat

I programmet berättar du om om en komplex relation till mat.

– Jag har haft utmaningar med maten i olika perioder av livet. Det började på högstadiet med att jag tränade mycket och åt mindre. Har man kämpat med en ätstörning så vet man att det krävs aktivt jobb med den typen av tankar. Idag väljer jag att äta och laga för min egen skull, det är kul och lustfyllt igen.

Vi är inne på säsong 14 av Mästerkocken, många talanger glöms bort och det kommer ständigt ny mat-tv. Hur förlänger man sitt bäst före-datum som matlagare i rampljuset?

– Det är nog en grej alla vi som varit med i programmet funderar på. Jag tror man måste våga vara personlig, göra sin grej. Sociala medier är såklart viktigt för att fortsätta nå ut. Min förhoppning är att fortsätta experimentera och jobba mer med mat.