Han kommer med andan i halsen, men ändå med ett lugn. Från Bergsjön, där han hållit i en workshop på en fritidsgård, till Musikens hus i Majorna har han svävat över tiden. Den aviserade förseningen krympte till knappt någon tid alls.
Det kretsar en hel del kring den chilenskfödde Jorge Alcaide. Han är mitt upp i Planetafestivalen (30/10–4/11). Medverkar med sitt Quarttango och GAO (Göteborgs Alternativa Orkester), men framför allt har han prisats av festivalen, som tilldelat honom Planetapriset.
– Jag visste inte ens att jag var nominerad, eller om det fanns någon nominering. Men då jag fick beskedet var min första reaktion att jag blev rörd. Det var som att bli sedd, att någon förstår att jag jobbar och engagerar mig.
Prispengarna om 10 000 kronor vet han inte riktigt vad han ska göra med.
– Men just nu, helt ärligt, så kommer de gå till livets kassa. Frilanslivet är sådant, även om jag har klarat mig. men framtiden är alltid oviss, så det här var ett välkommet tillskott, säger han.
Han kom till Sverige från Chile tillsammans med sin familj. Då, 1985, var hemlandet styrt av diktatorn Augusto Pinochet med politiskt förtryck och ofrihet i spåren.
– Min hemstad var Valparaíso, en hamnstad och landets andra stad, ungefär som Göteborg. Min familj återvänd 1993, men jag blev kvar. Jag stannade på grund av mina musikstudier på Musikhögskolan i Göteborg, berättar han.
Göteborg har, förutom några kortare avbrott i Malmö och Stockholm, blivit hans hemstad och Majorna hans kvarter.
– Som ensam har jag nog flyttat 17 gånger. Jag är uppvuxen i Eriksbo och Hjällbo, bodde där fram till 1995 innan jag flyttade till stan. Nu har jag äntligen fått en fast punkt, berättar Jorge Alcaide.
Jo, han gillar Majorna. Men höjer samtidigt ett varningens finger för den konstnärliga kreativitet som frodas där.
– Här är verkligen kreativt. Men här är jag också omringad av likasinnade och det kan vara farligt. Så det kan vara skönt att komma härifrån. Jag behöver motstånd.
Jorge Alcaide är utbildad på den individuella linjen med inriktning på gitarr och komposition på Musikhögskolan. I band som Quarttango, Cerro Esperanza Band och Lecheburre får han utlopp för sitt spel och sin musik. I hans skapelse GAO än mer. Den han kom på på Treans spårvagn i höjd med Masthuggstorget 2014.
– Innan den spårvagnsresan hade jag fått möjlighet att skriva för orkester. I den processen upptäckte jag som kompositör att jag ville skapa min egen ensemble. Det fanns ett behov att bredda mina kunskaper på ett sätt som, kanske, klassiska musiker inte klarade, förklarar han.
Det blev Göteborg Alternativa Orkester (GAO) där musiker möttes med olika bakgrund och andra sorters instrument än i den klassiska världen.
– Då uppstod också en svårighetsgrad att organisera allt. Musiker kom och gick, det var inte alltid att hela orkestern var på plats då vi repeterade. Men väl konsert får jag en kick, säger han.
Just nu har han kopplat GAO ihop med sitt projekt om att få musiker kroppsmedvetna. Tillsammans är de ute i skolor, där eleverna med fjärrkontroller och rörelser får dirigera orkestern.
– Det är väldigt roligt. Men Göteborgsskolorna har varit dåliga på att nappa på detta. Istället har vi varit i Halmstad, Falkenberg och Lerum.
