En morgon i somras när Emma Deljerud vaknade hörde hon hur det väste någonstans inne i huset. Hon kunde först inte förstå varifrån ljudet kom, men sen lyckades hon lokalisera det hela till under kaffebryggaren: där låg en livs levande huggorm som tagit sig in.
"Man blir ju rädd"
– Den här var ganska liten så jag såg inte först att de var en huggorm men instinkten sa att den skulle ut, man blir ju rädd. Det är obehagliga med en orm är att om man tappar den med blicken kan den ju försvinna men det gjort jag inte, säger Emma Deljerud.
Hon är glad att det var hon som hittade ormen, och inte hennes två barn eller hunden Nasdaq för den delen. Det hela slutade väl och Emma fick ut huggormen med hjälp av en sopkvast.
Inte nytt problem
Huggormarna är inte någon ny företeelse för de boende vid enplanshusen intill strandpromenaden i Kungsängen. Emma Deljerud berättar att de började lägga märke till ormarna längs gångstigen i området för fem år sedan.
Men sedan dess har mycket hänt, och ormarna har blivit fler. Emmas mamma kunde nyligen räkna till nio huggormar vid den aktuella platsen under en kort promenad.
– Det har varit ganska begränsat till den här platsen men sen upplever vi att det sprider sig år för år. Nu ser vi dem längre bort och på folks tomter. Grannar hittar ormar i sina källarutrymmen och i sina hem. Då blir det väldigt obehagligt för oss boende. Det springer dessutom barn i flipflops längs den här stigen. Vi tycker att det behövs att kommunen sätter upp skyltar som varnar för att det är mycket huggorm just här, men allra bäst vore om de flyttade ormarna.
"Man får flytta ormarna”
Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, har fått ta del av de bilder som Emma Deljerud tagit på sina promenader, och även de som hon tog då en huggorm tog sig in hemma hos henne. Han bekräftar att det rör sig om huggorm.
På frågan om vad som egentligen går att göra i ljuset av att huggormen är fridlyst svarar han:
– I sitt hus och på sin tomt får man flytta på huggormar. Men längs ett promenadstråk får man acceptera att det finns vilda djur, säger Didrik Vanhoenacker.
Men vad kan då kommunen göra åt det hela?
Kommunikationsavdelning återkommer med en skriftligt svar då Mitt i vill ställa frågor kring det ökade antalet huggormar vid Strandvägen.
Det är kommunens parkförvaltare Lina Bergkvist som svarar. Hon gör först och främst klart att man från kommunens sida har full förståelse för att många kan känna oro då huggormar kommer så nära inpå.
Vidare uppger hon att det som sker nu är att man undersöker vilka alternativ som bäst kan lösa situationen. Det här gör man tillsammans med Upplands-Bros viltvårdare.
"Rättsläget är nämligen lite oklart. Är ormarna på en privat tomt har man rätt att flytta på dem, men på allmän mark är det inte lika givet. Som vi tolkar lagen har man bara rätt att flytta ormen om det är fara för någons liv", skriver Lina Bergkvist.
Lina Bergkvist konstaterar samtidigt att huggormen är fridlyst och finns naturligt både i ängsmark och våtmark, som det handlar om i det här fallet.
Avslutningsvis öppnar hon upp för möjligheten att gå grannarnas önskemål om att sätta upp skyltar i området till mötes:
"En första åtgärd kan vara att vi sätter upp skyltar som informerar om att det finns huggormar i området och att man ska vara extra uppmärksam när man går där".