Elisabeth Hållbus och Maj Ibbinger har olika vägar fram till det som blev till den lilla gruppen ”Hjälparna i Bro/Bålsta.” Det har lett till en vänskap som i sin tur stärkt engagemanget.
– Jag och min man har ett företag och vi hade flera rumäner som jobbade hos oss. De beskrev den svåra situationen för alla i Rumänien. Dessa anställda driver i dag framgångsrikt egna företag i Sverige, säger Elisabeth.
– Jag började prata med en kvinna som satt och tiggde, förklarar Maj.
I flera år har de försökt hjälpa romerna som kommer till området. De har varit med och plockat ner läger när dessa har hotats ”vi har varit med på åtta avhysningar.” De har varit på plats i Rumänien, de har organiserat insamlingar av såväl pengar som kläder samt ordnat svenskundervisning.
— Vi hjälper fortfarande en grupp romer med att komma in i samhället. Det kan gälla kontakt med myndigheter, bank och sjukvård. Det är svårare idag än för bara några år sedan, trots att de är EU- medborgare och har fast arbete.
Vad säger ni till de som menar att det är Rumänien som ska hjälpa de här människorna, inte Sverige?
– De får ingen hjälp där. Myndigheterna är inte intresserade av att hjälpa. Romerna är diskriminerade. De brukar säga att det är mycket bättre i Sverige. Det är mycket mindre rasism här än det är i Rumänien.
Maj tror sig också veta varför så många vill ha bort tiggarna.
– Man vill inte se fattigdomen och man går förbi med dåligt samvete. Man vill inte ta steget och försöka hjälpa till för man vet inte vad det kommer att innebära. ”Kommer det hända något hemskt?” Är det farligt? Men jag kan säga att vi har fått så mycket gott av det här, säger hon.
Engagemanget har också kostat. Elisabeth har fått däcken på bilen sönderskurna, rutor i hemmet krossade. Båda har blivit förföljda. Ett tag blev det för mycket och de valde att ligga lågt, men nu kliver de fram.
– Man kan antingen göra som vi har gjort och försöka hjälpa till eller så kan man hata. Jag vet vad jag tycker, säger Elisabeth.
Ni är inte rädda att hatet ska blossa upp när ni berättar i tidningen?
– Så kan det säkert bli, men nu har vi samlat mod.
Och även om hatet är närvarande menar Maj och Elisabeth också att de tydligt känner av den andra sidan också.
– Det var en flicka i Rumänien som var hjärtsjuk. Då gjorde vi ett upprop och samlade in 8000 för att hon skulle kunna flyga till Italien för operationen. Det var fantastiskt att människor i Bålsta kunde hjälpa till med det här.