"Barfota-Lasse" var en välkänd person i Bollstanäs.

Under flera decennier drev han handelsträdgården längs med Grimstavägen.

Sommaren 2018 gick han bort, några månader innan han skulle fylla 82.

I dag återstår förfallna växthus, några byggnader och en större äng på platsen.

Tomten ärvdes av en närstående släkting och är kvar i hens ägo.

Nu är tomten föremål för en underhållsutredning på grund av den skräpiga tomten och de förfallna byggnaderna, inte minst växthusen med krossat glas.

En annan tid

Men blundar man kan man med lite fantasi förflytta sig till den tid då det var full kommers hos "Barfota-Lasse".

På 1930-talet och framåt kryllade hela Bollstanäs av handelsträdgårdar. I var och vartannat hörn kunde man köpa färsk gurka och fin frukt. På just 1930-talet fanns här ett 30-tal trädgårdsmästerier. Och långt in på 1970-talet var det fullt med fruktträdgårdar i hela området.

En bördig del av Väsby med speciellt klimat, sägs det. Grönsakerna som odlades såldes till Stockholm, där det var stor efterfrågan på grönsaker från just Bollstanäs.

Men vem var då "Barfota-Lasse"? Han tog över handelsträdgården efter sina föräldrar och levde i samklang med naturen.

Birgitta Öberg handlade ofta grönsaker i handelsträdgården vid Grimstavägen.

Birgitta Öberg handlade ofta grönsaker i handelsträdgården vid Grimstavägen.

Privat

Många Bollstanäsbor har minnen av trädgårdsmästaren, som inte lade många kronor på skor.

En av dem är Birgitta Öberg, som berättar:

"Våren 1973 flyttade vi in i Lövmovägens nybyggda radhus. Såg att det låg en handelsträdgård granne med oss. Rullade in med barnvagnen för att handla grönsaker.

Vi möttes av en arg "Barfota-Lasse" som höll en föreläsning för oss:

'Vad gör du här? Du ska bo där du född, det gör jag!'

När jag berättade att jag är född på Löwenströmska första advent 1944 mjuknade han en smula.

Jag köpte grönsaker och blommor där emellanåt. Att "Barfota-Lasse" vurmade för de vilda djuren och matade dem med äpplen i skogen kändes fint. Därför vore det bra i fall den stora tomten blir ”koloniträdgård” i framtiden."

Oscar Saur Hedlund, Bollstanäs, har många minnen av "Barfota-Lasse".

Oscar Saur Hedlund, Bollstanäs, har många minnen av "Barfota-Lasse".

Privat

Pris efter person

En annan, betydligt yngre Bollstanäsbo, Oscar Saur Hedlund, har också tydliga minnen av Lasse.

"Brukade handla blommor av honom som liten. Jag fick en bukett för 5 kronor, om min far gick för att köpa en motsvarande bukett kostade den 25 kronor. För min mor blev det dyrare än så, varför hon sällan gick för att handla blommor. Hans kostnadssättningssystem var alltså godtyckligt efter hur mycket han gillade personen. Han var inte så förtjust i min mor, men desto mer i mig.

Minns att jag vid ett tillfälle blev bjuden in i hans hus. Han hade en gammal radio som spelade Sveriges radio. Vill minnas att jag som barn upplevde det som att kliva bakåt i tiden när jag gick in i hans hus. Inga lampor tända, enbart solens ljus som trängde in.

Jag är uppvuxen på Lövmovägen och var därför i princip granne med honom och passerade dagligen. Vi hälsade alltid om vi såg varandra." 

En annan boende i närområdet vittnar om hur Lasse på 1950-talet cyklade, barfota så klart, ner till Norrviken för att hämta vatten vid pumphuset.

 Lasse Andersson på sin traktor.

Lasse Andersson på sin traktor.

Ulrika Helenius

Och ytterligare en Bollstanäsbo har många minnen:

”Jag är uppvuxen på gården bakom posten, mitt emot handelsträdgården. Mina föräldrar flyttade hit 1973 och då var hela Väsby fullt av fruktträdgårdar. Vi lekte på "Barfota-Lasses" tomt, det gick bra, men ’spring inte där det är odlat’. När jag gick på dagiset Bollen delade han ut frukt och grönsaker till oss barn, när vi kom förbi. Vi hade respekt för honom och vissa var lite rädda för honom. Lasse kunde vara lite kärv. Som vuxen fortsatte jag att köpa morötter, sallad och blommor av honom. Han hade de godaste tomaterna. Jag minns att han vägde allt på en gammal våg på ett rangligt bord. Jag har berättat för mina barn att jag hade önskat att han var kvar så vi hade kunnat fortsätta handla där. Jag blir väldigt ledsen när jag ser hur förfallen tomten är nu. Det vore en underbar plats för fortsatt odling.”