Utanför flerbostadshuset i Hallonbergen är både polis och glasmästare på plats.

En liten bit bort, vid en av grannportarna, står Henrik Andersson. Det har gått åtta timmar sedan han vaknade av skotten.

– Jag låg och sov, sedan hörde jag sex, åtta smällar. Jag kände mig ganska skärrad.

Därefter ringde han polisen. Enligt dem har ingen skadats i skjutningen, men spåren syns.

När man tittar in i trapphuset ser man i väggarna flera exempel på vad som förefaller vara skotthål, och glaset i portdörren är trasigt. Sprängningar och skottlossningar sker titt som tätt numer, konstaterar glasmästaren.

Genom det trasiga glaset syns vad som verkar vara skotthål.

– Det har absolut märkts, sprängningar mest. Det var ett tag sedan jag var ute på en, men det händer absolut, säger han medan han förbereder en ny ruta.

"Duckade i fönstret"

Ut ur en av grannportarna kommer en kvinna med två barn. Hon berättar att hon hörde skotten.

– Jag var lite rädd. Jag har ju bebis, säger hon.

En polisbil rullar förbi. De kommer att vara här under tisdagen.

– För att fånga upp vittnen och skapa trygghet, säger polisen i passagerarsätet.

Vid 01-tiden på tisdagsnatten besköts en bostadsport i Hallonbergen med flera skott.

Hon vill inte säga något om själva händelsen, som utreds som mordförsök och grovt vapenbrott.

Grannen Erika Julin var vaken när skotten avlossades. Hon stod i köket, en meter från fönstret.

– Jag tror att de lossade ett magasin. Det var typ tio skott. Jag duckade i fönstret, för jag visste inte vad som hände. Sedan såg jag polisen.

Vill flytta

Det skulle dröja till 04.30-tiden innan Erika lyckades somna. Hennes chow chow Mabrouka blev också orolig.

– Hon började skälla. Jag skakade av adrenalin.

Vanligtvis är det lugnt i Hallonbergen, tycker hon. Hon brukar vara ute sent i området på sina hundpromenader. Nu kanske man ska börja kolla sig för, säger hon.

– Jag vill bara flytta härifrån. Men det är ju skit överallt.

Grannen Henrik Andersson hörde skotten och larmade polisen.

Också Henrik Andersson får frågan om hur han känner inför våldet.

– Jag tycker att Hallonbergen är ganska lugnt egentligen, men på något sätt börjar det ta sig nära. Sundbyberg är ju en fin kommun och man vill känna sig trygg.