Han har jobbat i stort sett hela sitt liv. Från tidningsutdelningen barndomens Ale till att jobba i dörren på krogar i Göteborg och starta kafé som 18-åring.
– När pappa piskade på mig om att spara, så ville jag inte. Men ekonomi kan jag. Så istället för att spara har jag investerat. Pengar ska utvecklas, säger Percy Ranebjörk.
Han är uppvuxen i en kristen familj. Pappan var, förutom yrket som bankman, duktig musiker, så musiken har följt med i Percy Ranebjörks liv. Men kanske mer av den profana sorten.
– Varje söndag åkte vi till Smyrnakyrkan för gudstjänst och efteråt gick vi till Björngårdsvillan för kaffe. Men jag tror att anledningen till att pappa var med i pingströrelsen mer handlade om att han vill spela musik.
Tvångströja
För Percy Ranebjörk kom livet i Ale att bli mer och mer av en tvångströja. Göteborg lockade, trots att han – vintertid – kunde ägna sig åt sin favoritsport slalom.
– Då jag var liten fanns det flera backar att åka i. Förutom den i Ale, Himlabacken i Skepplanda, Fotinbacken i Kungälv och Lärjebacken, som var jättebrant men saknade lift, säger Percy Ranebjörk som tävlat nationell och även internationellt.
För att ha råd med skidåkandet fick han jobba. Så med tidningsutdelningen blev det tidiga morgnar, som i sin tur påverkade skolgången. Efter den tvååriga gymnasieutbildningen i Frölunda följde jobb på SJ och lägenhet i Majorna som 17-åring.
– Jag var så glad för den lägenheten på Galateagatan, säger han, som i den vevan började jobba i dörren på krogar som Ally's In, Blå Donau och Gillestugan. För de pengarna kunde han sedan köpa Kafé 91:an. Ett nattöppet kafé där han fick lära sig att stå i köket.
Han var då 18 år och kom året efter att ta över Gillestugan vid Järntorget tillsammans med två kollegor.
– Jag var ju ung och tillståndsmyndigheten var skeptisk, men jag vann deras förtroende.
Gillestugan kom att utvecklas, tillsammans med ölstugan Tullen, till en mötesplats för nöjesprofiler, konstnärer och journalister. Snart blev det en intim scen för underhållning där man hade 200 programpunkter på ett år.
Under tiden som Gillestugan renoverades i början av 90-talet utbildade han sig inom restaurang och hotell, vilket också inkluderade ekonomi. När han sedan avyttrade verksamheten 2006 var planen att öppna hotell. Istället blev han VD för Eriksbergshallen och hotell 11.
– Så kom lågkonjunkturen. Allt det jag planerat att utveckla gick inte.
Han hoppade av, lite villrådig, för att 2009 ta över Villa Belparc i Slottsskogen. Där har han successivt återigen byggt upp en scen för att under sommarmånaderna bjuda på underhållning.
– Det blev en stor succé, säger han nöjt, som nu siktar på att få till en än större scen och få möjlighet att fräscha upp den anrika funkisbyggnaden.
Inte på latsidan
Percy Ranebjörk ligger inte på latsidan. För någon månad sedan kom nyheten om att han förvärvat Cappochinokedjan, Jungans på Avenyn, Bagarn på Frölunda torg samt Festival i Nordstan.
– Vi har pratat om det i flera år och om ett vettigt pris. Men för två år la jag ned det försöket.
Skam den som ger sig. Under pandemin öppnades en ny möjlighet och säljare och köpare kunde mötas för en affär. Han kommer skapa förändringar på sina kaféer. Men har respekt för vart och ett av dem.
– Det är alltid roligt med fastigheter som har en historia i sig. Jag har dessutom den största respekt för de äldre kunderna.
