Hagalund. Monica Eriksson flyttade in i ett av de blå höghusen för 40 år sedan. Tanken var att stanna ett par år.

Men så började barnen i skolan, fick kompisar på gårdarna mellan husen.
I centrumet fanns det mesta: frisör och posten, bibliotek och blomsteraffär.

– Så jag blev kvar.

Nu är hon ordförande för föreningen Ett levande Hagalund. Men särskilt levande är inte centrumet.

– Vad folk tycker om det? Illa. Tråkigt. Inte inbjudande. Det finns inget att göra, inga platser att stanna upp på.

Grannen och föreningskollegan Boel Carlsson instämmer.

– Det var länge sen det var liv och rörelse i centrum. Det är väl egentligen bara duvorna som trivs.

Utanför Willys ligger drivor av fågelskit och skräp.

– Det är en död yta. Tänk om man kunde glasa in här och fixa sittplatser? Det är ju här folk möts, menar Boel.

Den östra huslängan firar snart tio år som nedbrunnen.

Men nu lovar det politiska styret ett rejält lyft. Butiker, restauranger och service in i ett nytt, modernt centrum.

Öde. Boel Carlsson och Monica Eriksson framför planket som ersatte den eldhärjade längan. "Att det brann för tio år sen och att man låtit det vara är väl det tydligaste exemplet på att Hagalund har prioriterats ned", säger Monica.

Öde. Boel Carlsson och Monica Eriksson framför planket som ersatte den eldhärjade längan. "Att det brann för tio år sen och att man låtit det vara är väl det tydligaste exemplet på att Hagalund har prioriterats ned", säger Monica.

Stefan Källstigen

Efter alla år – är det kanske nu det händer?

– Att det brann för tio år sen och att man låtit det vara är väl det tydligaste exemplet på att Hagalund har prioriterats ned. Men nu känner jag hoppfullhet, säger Monica.

Föreningen har tagit fram en lång lista med förslag på förbättringar och skickat till politikerna.

– Det mest akuta är att bygga upp det som brann. Jag har svårt att se att centrumet kan utvecklas annars, menar Monica.

Planket målas i väntan

I väntan på verkstad från politikerna har de på eget initiativ bjudit in kulturskolan att i vår måla det deppiga planket med glada motiv och färger.

Varför det som brann inte har ersatts? Frågan dröjer kvar.

Monica Eriksson har en, om än obekräftad, teori.

– Först ville man förtäta i Hagalund, det blev vilda protester och allt lades i malpåse. Sen brann det. Signalisten väntade på att det skulle tas ett helhetsgrepp, men det hände inte. När Solna sedan beslöt att att satsa på Hagalunds industriområde i samband med nya tunnelbanan, sattes Hagalund på vänt.

Läs om politikernas planer här.