Han säger det utan omsvep, när vi pratar om den sorgliga sortin från varietén på Liseberg.
– Efteråt var jag förvirrad. Det är bättre nu. Men jag kände en poetisk sorg över att 20 år av identitet på scenen och med varietéartisterna var över. Det var unikt på Liseberg. Något som tillhörde parken och göteborgarna.
Han bestämde sig efter finalen att ta en paus. Den hårt arbetande trollkonstnären och underhållaren från Lövgärdet checkade ut i åtta månader.
– Det gick ju bra ett tag. Men plötsligt insåg jag att jag ätit min favoritpizza för ofta, att jag rörde mig i samma kvarter och då började jag klättra på väggarna. det här är ju min hobby mitt jobb, min passion. Jag var tvungen att fortsätta, berättar han när vi träffas på Aftonstjärnan där hans föreställning kommer på återbesök.
– Förändringar är bra. Nu är jag framåttittande. Jag hade skrivit en föreställning som inte blev färdig eller bra. Så tog jag tag i den här idén den 27 augusti förra året, som blev föreställningen jag spelar nu, säger han.
På imponerande knappt två månader skrev han ihop något nytt för premiär 13 oktober 2017.
– Jag bestämde mig för att gå tillbaka till 1991, 1992 då jag skrev med Mats Berglund. Då var jag snabb och jag ville få till något punkigt. "No mercy", liksom. Det var viktigt att jag skulle stå på Aftonstjärnans scen och det var nödvändigt med en deadline.
Den fina teatern på Slottsberget har blivit som ett andra hem för Carl-Einar Häckner.
– Här bygger jag upp ett självförtroende. Det är en plats där jag hittar mitt sammanhang, säger han.
Med den nya föreställningen har han turnerat runt Sverige och är inte färdig än. Fram till en bit in i nästa år kommer den att hålla på. Han har sin publik och han älskar att underhålla den.
Men hur är det, tryter inte idéerna efter nära 40 år som artist…?
– Det kan vara svårt att hitta något nytt, som jag själv går igång på, erkänner han.
– Dessutom har jag kravet från publiken på underhållning i två och en halv timme. Men varför skulle det vara enkelt, funderar han retoriskt.
Han har sina bollplan. Bland andra Galenskaparnas Claes Eriksson samt några när vänner.
Han testar, känner efter, funderar och filmar dessutom sin repetitioner.
– Det är många timmar jag lägger ner. Jag vill ju att det ska vara perverst angeläget.
Han har sommarhus i Morup, Halland, och en lägenhet i Prenzlauer Berg i Berlin, förutom den nära Liseberg.
– Jag bor på femte våningen och har balkong. Där trivs jag väldigt bra, säger han.
– Det gör jag i Berlin också. Där sänker jag axlarna och kan slappna av.
Tyskland är en bra marknad för underhållaren från Göteborg. Precis som Australien.
– Men det blev ensamt där. Jag orkade i tre år.
