Vi börjar på 1400-talet då området vi i dag kallar Kungsholmen blev Gråmunkebrödernas mark.
– Munkar fick tillgång till hela nuvarande Kungsholmen för att ha boskap- och jordbruksverksamhet på, säger Örjan Lönngren vid miljöförvaltningen som har hållit flera stadsvandringar om Kungsholmens historia.
Munklägret var därför stadsdelens namn.
På 1500-talet, under reformationen, tog Gustav Vasa tillbaka den kyrkliga marken och stadsdelen blev kronans igen. Betesmarken bestod dock eftersom de som bodde i Gamla stan beövde ha sina får och getter på mulbete.
– Det är därför det heter Stadshagen. Det var stadens hage där invånarna hade sina djur på bete.
Marieberg. Vy från Långholmen målad någon gång mellan 1775 och 1799.
Konstnär okänd/Stadsmuseet i Stockholm
På mitten av 1600-talet donerade kronan området från nuvarande Sankt Eriksgatan och österut till staden. Man behövde nämligen ett nytt och avskilt industriområde i Stockholm eftersom det ansågs vara för mycket buller, slammer och elände inne i stan. Kungsholmen, som i princip var obebyggt, passade bra.
Flera. Garvarna var många nere vid Norr Mälarstrand. Här är Lundins garveri efter en eldsvåda 1901.
Fotograf: Klemming, Frans G/Stadsmuseet i Stockholm
Garverier, tegelbruk och sjövarv hamnade i stadsdelens ytterkanter, där vattnet var nära . För att få hantverkare att flytta till stadsdelen slapp de flera skatter och regler.
Men än så länge fanns alltså inte "Kungsholmen". Det skulle det dock bli ändring på nu.
Protestantiska präster tyckte nämligen att det var opassande att ön hette Munklägret efter reformationen och man föreslog att stadsdelen skulle byta namn till Karlsholmen för att hylla kungen.
– Men det var Karl XI själv som tyckte det var bättre att stadsdelen skulle heta Kungsholmen.
Det sägs att kungen sa ”Riddarholmen ligger här vid staden, Drottningholm ett stycke härifrån, varför må icke Kungsholmen ligga däremellan”. Inga konstigheter med det – 1672 var Kungsholmen ett faktum.
Serafimerlasarettet. Var Sveriges första sjukhus och öppnade 1752 i Gripenhielmska malmgården. Många sjukhus hamnade på Kungsholmen då stadsdelen länge ansågs vara lantlig och patienter kunde andas frisk luft här.
Fotograf okänd/Stadsmuseet i Stockholm
Stadsdelen dominerades sedan länge av industrier och runt Kungsholms kyrka byggdes enklare trähus där arbetarna bodde.
Under 1800-talet kom sedan många större industribolag till Kungsholmens stränder.
Samuel Owens grundade 1809 Kungsholmens Mekaniska Werkstad och i slutet av Fleminggatan hade Separator sina verkstäder och huvudkontor.
Interiör, snickeriavdelning från J & C G Bolinders Mekaniska Verkstads AB tidigt 1900-tal. Bilden har bland annat synts i tidningen Företagshistorias reportage om hur Kungsholmens blev näringslivets nav.
Bild ur Bolinders mekaniska verkstads historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
Carl Gerhard Bolinder och hans bror Jean Bolinder grundade 1844 Bolinders Mekaniska Verkstäder i en lokal vid Kaplansbacken 10 och på 1890-talet arbetade runt 3 000 personer i de större industrierna på Kungsholmen, enligt tidningen Företagshistoria.
Kungsholmen var sedan relativt obebyggt längre än de andra malmarna och de flesta äldre stenhus kan dateras till sekelskiftet vilket beror på att industrierna dominerade.
Landets första dagis. I februari 1854 öppnade Sveriges första barnkrubba i Gula Villan i Stadshagen – alltså landets första motsvarighet till dagens förskola. Här skulle man ta hand om fattiga barn när mammorna arbetade utanför hemmet. Bilden är tagen 1914.
Fotograf okänd/Stadsmuseet i Stockholm
Kungsholmen sågs länge som en ganska fattig arbetarstadsdel, enligt Örjan Lönngren.
– Det var först när man byggde Rådhuset, Stadshuset och bostadshusen vid Norr Mälarstrand på 20- och 30-talet som det blev lite mer pampigt och fint.
Västerbron 1935. 20 000 stockholmare trängdes i duggregn för att se Gustaf V inviga bron.
Fotograf Okänd/Stadsmuseet i Stockholm
Vid 30-talet är det fortfarande lantligt och obebyggt väster om Sankt Eriksgatan. Men då börjar man bygga mycket på västra Kungsholmen också. Stadshagen, Marieberg och Kristineberg fick då hyreshus i funkisstil.
Efter andra världskriget försvinner stämpeln som stadsdel för arbetarklassen.
– När industrierna lämnade staden tog tjänstemännen över på Kungsholmen. På 80-talet tar även förmögna personer allt mer mer över i innerstan. Så även på Kungsholmen där det sker en gentrifiering.
Det var en kort sammanfattning av er stadsdels historia. Stort grattis säger vi på Mitt i Kungsholmen till den pigga 350-åringen!