Matchen är i full gång när Mitt i kliver in i Tyresö ishall den tidiga torsdagsmorgonen och plötsligt känns det som vinter. Pucken slås över isen och det smäller när den träffar hockeysargen.
På bänken sitter ett gäng taggade avbytare från båda lagen. De har varit igång sedan halv åtta på morgonen. Roger Olsson är 73 år och bor i Eskilstuna.
– I 20 år har jag gått upp klockan fem på torsdagsmorgnarna för att åka till hockeyn i Stockholm. Det är värt det för att få hänga med grabbarna, säger han.
Det är i omklädningsrummet det händer
Det är dags för byte och trots att många är runt 70 år så svänger de benen över sargen som 20-åringar, för att snabbt komma in på isen.
– Vi har väldigt lite skador på våra träningsmatcher, vi har alltid med en domare, säger 76-åriga Bertil Qvennerstedt.
Han har varit med och spelat veteranhockey sedan taket saknades på Hovet. Bertils pappa, direktör Gösta Qvennerstedt, startade klubben med disponent Sten Hultman.
– Det här är beroendeframkallande. Vi löser många världsproblem i omklädningsrummet, alltifrån presidentval till mindre saker, säger Bertil Qvennerstedt.
Den andra 76-åringen Hasse Holm, som spelar trots att han har en protes i ena knät och väntar på nästa protes i andra knät, instämmer.
– Omklädningsrummet är alltid roligt, det är massa surr, säger han.
"Vi har gärna mixat"
Under åren har kändisar som Salming och Tumba passerat Veteran Ishockey Players. På planen för dagen finns bland annat Tre kronors tidigare team manager Putte Köhler och Kalle Lilja, som har varit med och tagit två SM-guld.
– I princip alla som spelar i laget har spelat hockey sedan barnsben och flera har spelat i det som förut kallades för elitserien, säger Bertil Qvennerstedt.
Rekrytering till laget sker främst genom söner och döttrar.
– Det är några döttrar med ibland. Vi har gärna mixat, men det finns inga tjejer som spelar regelbundet nu. För oss är det en självklarhet att alla spelar tillsammans, säger Bertil Qvennerstedt.
Fikat är målet
75-årige Janne Engström står i vanliga kläder. Han slutade förra året när han fick en ny höftkula. Själva hockeyn tycker han egentligen är en bisak.
– Det du saknar när du slutat arbeta är gemenskapen, det är det som är grejen. Det är mycket roligare att göra det här ihop än att gå ut och springa själv i skogen, säger han.
Efter att dagens träning är slut skyndar sig alla ut i omklädningsrummet för att snabbt komma iväg till, vad det verkar som är det viktigaste av allt: fikat efter träningen.