Kämpe. Atefeh Sebdani hade en barndom med stora utmaningar. Foto: Pekka Pääkkö

Från flykt till författare i Vasastan

Från Instagram till ett bokkontrakt med Bonniers. När Atefeh Sebdani gick in i väggen började hon skriva om sitt liv. Om flykt, att förlora en mamma och att återfå kontakten.

  • Publicerad 09:00, 23 jan 2022

Det finns ett kitt mellan oss som aldrig försvunnit.

Allt är som bekant relativt. Det framstår tydligt när Mitt i träffar Atefeh Sebdani på ett fik. Hon berättar om ett smärre helsike hemma i lägenheten i Vasastan.

Sedan en månad tillbaka är köksgolvet uppbrutet. Spis och diskmaskin är obrukbara och en industrifläkt väsnas konstant. Allt beroende på en vattenläcka.

Vi backar bandet 30 år. Då var Atefeh fem år och bodde i ett militärläger i Irak som utsattes för bombattacker. Hennes mamma tog farväl och bad henne att ta hand om småbröderna, två och tre år gamla. Mamman skulle kämpa med en motståndsrörelse.

Uppringd. Atefeh fick frågan om hon ville skriva en bok. Foto: Pekka Pääkkö

Den femåriga Atefeh kunde­ inte föreställa sig att det skulle dröja flera decennier innan de skulle ses igen.

– De satte oss i bussar. Gav mig en brödbit som jag delade i två till mina bröder fast jag själv var hungrig. Min minsta bror ammade fort­farande och försökte amma alla vuxna kvinnor vi mötte på vägen.

De tre barnen bodde
i olika­ fosterhem innan de landade i Göteborg.

– Mamma kunde ringa oss oss en gång om året och då hade vi fem minuter att fördela på oss tre syskon.

Porträtt, Atefeh Sebdani. Foto: Pekka Pääkkö

Hösten 2020. Atefeh var trött. Så pass att hon gick in i den berömda väggen.

– Jag var också trött på att sociala medier handlade om fina middagar, dyra resor och väskor. Så jag började skriva.

Hon fick fler och fler följare ju mer hon öppnade sig på Instagram. Något som nu har resulterat i ett bokkontrakt med Bonniers. Boken ska handla om flykten, vantrivsel i forsterfamiljer och längtan till mamman.

– Det finns en mjuk deadline för boken, satt till våren 2023. Jag är mitt i att forma den nu. Mitt mål har bara varit­ att må bra och stå stabilt. Och att känna lycka. Jag har velat känna lycka.

– Det är därför jag tycker att vissa saker egentligen är triviala – som vattenläckan i mitt kök. Samtidigt vill jag inte nonchalera folks problem, men vi behöver lyfta blicken ibland och höra att vi har det väldigt bra.

Vad hände med din mamma?

– Hon lever. Men när man har levt på en så stängd plats
i så många år då är det ganska mycket att ta in. En gång skulle jag ge henne pengar, vi stod vid en bankomat­ och hon undrade om det satt någon innanför och gav oss pengarna. Det har varit mycket vatten under broarna om man säger så.

– Min ena lillebror är ateist, har tatueringar och har utbildat sig till både målare­, keramiker, programmerare och är en riktig free spirit. Min andra lillebror är troende muslim och har bott
i muslimska länder.

– Det finns ett kitt mellan oss även om vi har gormat på varandra ibland. Jag är otroligt mallig stolt över dem – de är smarta, pålästa och intellektuella. De har tagit sig fram mot alla odds.

Atefeh Sebdani

Ålder: 35 år.

Bor: Vasastan.

Familj: Man och tre barn; noll, tre och fem år.

Yrke: Högskoleingenjör.

Aktuell: Upptäckt via sitt instagramkonto. Skriver nu en bok om sin dramatiska livsresa.

Atefehs instagram: @atefeh_s.j

Visa merVisa mindre